Upplopp blir skådespel

– Gå på stigen, marken b­rinner.

Skådespelarna vinkar in oss inbjudna journalister­ ­genom dörröppningen. Stämningen är suggestiv. Dovt ljus, rök, ljud.

– Gå på stigen, marken brinner.

Vi går balansgång på smala­ träplankor som leder förbi en skärm, där bakom öppnar sig rummet med en scen i mitten och två träläktare. Vi går upp och sätter oss.

– Skriv Husby, säger en man som kommer fram med en penna i handen.

– Skriv Husby, upprepar han och vi skriver Husby på träläktaren.

I de inledande raderna på pressinbjudan står det: ­”Välkommen till skam­hället. Där poliser skjuter andra till döds och bilarna brinner som svar”.

Föreställningen ”Marken brinner” vill gräva djupare­ för att hitta orsaken till ungdomarnas reaktioner. I morgon, fredag, är det premiär på ung scen/öst i Linköping.

Upploppen i Husby s­atte fart efter att polisen s­kjutit en knivbeväpnad 69-årig man i området. Mängder med bilar sattes i brand och oroligheterna spred sig till andra städer, däribland Linköping.

– Vi vill lyfta fram Husby på ett annat sätt än i media och det offentliga samtalet, där mycket av det som hände sågs som pojkstreck. Det har fortfarande inte varit tillräcklig­t fokus på varför­ det händ­e, s­äger Nasim ­Aghili, regissör och en av m­anusförfattarna.

Stämmer det verkligen att rapporteringen var så ­enkelspårig?

– Det kom fram en del annat, men den övergripande känslan är att det pratades utifrån majoritetssamhällets fokus.

Området bevakas mest när bilar brinner och bränder släcks. Den djupare problematiken uteblir, exempelvis den ökade utsattheten och för lite satsningar på unga i utsatta områden, menar Nasim Aghili.

– I föreställningen vill vi bekräfta de ungas erfarenheter av att möta rasism och marginalisering i samhället. Vi vill att de ska känna sig sedda.

Nasim Aghili pratar om en vuxenvärld som ofta tystar ner unga som klagar på sin vardag.

– Husbyborna vittnar själv­a om rasism, fattigdom och en extrem polisnärvaro.

Är polisnärvaron bara negativ?

– Det beror på. Relationen är ofta bra med poliser som har varit mycket i området och mött folk. De som sällan är där cirkulerar runt och ser alla som potentiella brottslingar. Det skapar en otrygghet i området.

Teaterföreställningen belyser även polisvåld som har b­idragit till uppmärksammade upplopp i Los Angeles, Paris och London.

– Det är otroligt relevant i dag. Det finns flera incidenter av polisbrutalitet, bland annat under demonstra­tionerna i Malmö nyligen.

Innefattar föreställningen någon förståelse för polisens situation och agerande?

– Nej, vi undviker att prat­a om polisens perspektiv. Det är alltid de som får komma fram, vi vill visa på ett annat perspektiv.

Men finns inte risken att polisföraktet ökar bland skolungdomar som ser den här föreställningen?

– Det är inte vår uppgift att ta hänsyn till det, polisen får närma sig ungdomarna och behandla dem väl. Vi tror att bekräftelse av erfarenhet hos unga inte leder till fler konfrontationer. I stället öppnar det upp för möjligheter till förändring.

Nasim Aghili har skrivit pjäsen tillsammans med R­evolution Poetry. Ett nätverk av unga poeter som har växt upp i olika för­orter. Förhoppningen är att ung­domar som ser föreställningen ska känna sig sedda och förstådda.

– Förhoppningsvis får fler ett språk, så de kan protester­a på andra sätt än att bränna bilar.