2014 var Sverige hedersgäst på den stora bokmässan i Abu Dhabi. Där kunde besökarna bland annat se Saad Hajos livsresa. Nu är det dags för Sverige att ta del av utställningen – och det på Stadsmuseet.
– Det känns jätteroligt att ha den här utställningen här. Den handlar om människor, städer och vad som händer med oss när vi flyttar till stan. Vad blir det med förhoppningarna? sade museipedagog Ellika Kyndel när det var dags för vernissage i går.
Inledningsvis gav hon även en hint om att förhoppningarna Saad Hajo hade när han äntrade europeisk mark och Paris för första gången – som Eiffeltornet och Champs-Élysées – inte riktigt var det han fastnade för när han väl kom på plats.
Utställningen, som inte är identisk med den Saad Hajo reste till Abu Dhabi med, några av verken är utbytta, spänner över, och hakar i, de fem städer Saad bott i: Damaskus, Beirut, Kairo, Paris och slutligen (?) Norrköping. Här minns han sångleken Zajal med brorsan Khaldoon, ritlekarna de hittade på under uppväxten, hur han följde med sin syster som var sminkös och hur han tecknade.
– Folk upptäckte att jag hade en satirisk ådra och sa att jag ritade karikatyrer. Och jag höll med! säger Saad.
Men att måla satir på det sättet Saad ville gick inte ihop med regimen i Syrien.
– Jag fick välja mellan två kärlekar: Damaskus eller karikatyr. För att bli publicerad var jag tvungen att gå i exil, säger han och berättar hur han förundrades över virkesdoften från portarna in till gamla staden i Damaskus. Att det kunde dofta skog där mitti stan.
I Beirut insåg han hur havet spelade stor roll för honom, i Kairo stötte han ihop med gamla politiska satirtecknare vars verk han gömde i sin ficka. Och så Paris. Denna stad där han såg alla storverk framför sig, men där tunnelbanan kom att bli det viktigaste elementet.
– Det var tunnelbanan som tog andan ur mig. Jag struntade i konstverken och tog en tur i tunnelbanan i stället. Såg vardagliga ansikten i den packade Metron, berättar han.
Vidare till Sverige och Norrköping. Här hamnade Saad och hustrun Sahar 2005. Och här insåg han för första gången hur viktig skogen är för honom. Och doften av skog, som knyter ihop utställningen.
– Jag såg skogen genom ett hål i ett träd och insåg att jag kunde känna doften av de sju portarna som leder in till det gamla Damaskus. Det luktade virke!
Utställningen heter Handbagage och pågår just nu på Stadsmuseet.