Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

En stor skrattfest

Det dröjer inte länge förrän jag kommer på mig själv med att sitta och skratta.  Jag brukar inte tycka att fars är särskilt kul, inte min typ av humor, för mycket under bältet och superlöjligt. Men här har man lyckats få till dråpligheter utan att alla gånger anspela på sex, även om det också förekommer och då är det inte alls lika roligt.

Foto: Titti Olovsson

KULTUR&NÖJE2008-03-03 03:00
Åsa Hanell
 Bögskämt känns så förlegat, kanske är det en generationsfråga vilket får mig att undra varför de allra flesta i publiken inte var av det yngre slaget. De som var där, inklusive mig själv, fick en och en halv timme skratt i raskt tempo. Niclas Angerborn som den moderata riksdagsmannen Peter Rundqvist far på kongress med helt andra saker i tankarna än partipiskan, nämligen sin socialdemokratiska älskarinna Lena Stjernström, förträffligt spelad av Maria Olofsson. Men just som de ska få till det i sängkammaren hittar de något som absolut påminner om ett lik. Och så är kaoset i full gång. In på scen kommer fler inblandade; fruar, bröder, hotelldirektören, sjuksköterskan, detektiven, den bedragna äkta maken och så den giriga Ingela Sahlin, spelad av Carina Perenkranz, som står för roomservicen i tid och otid. Perenkranz är fruktansvärt rolig - i båda sina roller. Dels som Sahlinskan som verkligen tar det här med service på allvar och vet att ta betalt för det, dels som Kahadidja - hotellstäderska. Bara hennes kroppsspråk gör att det är väldigt svårt att hålla sig för skratt. Fantastiskt rolig är också Maria Olofsson där hon stapplar omkring i stay-ups och inte mycket mer. Pontus Helander har lyckats få ihop en skrattvänlig fars, men det kan vara sista gången för Ray Cooney. För det finns små detaljer som gör att man redan på ett tidigt stadium måste bestämma sig för att ha överseende med vissa otidsenliga inslag. Som varför det ständigt ringer i hotellrummets telefon och varför ingen har mobiltelefon. Annars funkar det mesta, allt från exakta replikleveranser till fönsterteknik. Något tveksam är jag dock till Lars Olofsson som den äkta maken. Han ser ut som en snubbe som gillar att meka med bilen och lyssna på Bryan Adams men låter som någon från överklassen. Helt klart är dock att man inte behöver åka någon annanstans än till Skandia för att ha kul.

Teater

Trazzel - Skrattfars

Skandiateatern

Av: Ray Cooney

Regi: Pontus Helander

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje