Stråkmaffian från Kulturskolan, dvs. ett urval av skolans unga elever förstärkta med SON-musiker spelade symfonimusik. ”Edelweiss” gjorde ögat fuktigt!
Utanför Stadstornet, St Olai Kyrka visade musiker från Studieförbundet vad som menas med musik över gränserna.
Under hela dagen till långt in på småtimmarna kunde man plocka russinen ur kakan… och ändå ha den kvar, eftersom utbudet var så stort! På Restaurangtorget i Knäppingsborg bjöds på smakprov från de gångna 30 årens Kulturnätter. Bråvikens Balalajkor spred sina vemodiga toner över torget. Trivsamt var ordet på detta mysfaktorhöga inslag.
Ett inslag som fick mig att nästan ramla baklänges var blott 14-åriga Nathalie som på Bagarstugans Bakgård sjöng musikallåtar från bl.a. Little Shop of Horror. Vilken utstrålning och scenpersonlighet. Duktig ackompanjatör var pianisten David. Publiken var i extas och krävde ett extranummer!
Debbie och Lasse med AirCraft Storband önskade jag ett bättre öde. Medhörningen var så hög att den överröstade högtalarna ut! Samtidigt, inne på Crescendoscenen, spelade lokala Jazzmaskinen med Martin Perk vid pianot och Joakim Sandén vid trummorna. I Swartzens Trädgård kunde man höra ”ofiltrerad” bluespunk under rubriken ”And we should die of that roar”. På två man, vok/elgitarr och trummor fick de ut mer än ett helt storband! Ingen jazz, men väldigt bra!
Kvällens stora överraskning var lokala Balkan Bag Pack. Dessa tio instrumentalt virtuosa killar spelade balkanmusik så att håret reste sig i nacken. Trumpetaren Markus Videsäter hade publiken i sin hand. När han visade att alla skulle sitta på marken, så satt alla, när han ville att de skulle hoppa så gjorde 150 personer det och när han ville att publiken skulle headbanga, så gjorde man det! Vilken domptör.
Musiken var vild och hetsig, ibland nästan kaotisk, men det var en schimär eftersom Albin hade allt under kontroll. De vemodiga klangerna och suggestiva melodislingorna upprepades i ett frenetiskt tempo, gång på gång, på gång… Det var märkligt att se 350 personer röra sig som en man!
Detta var absolut kvällens höjdpunkt, men jag hade ändå ”The girl from Ipanema” ringande i öronen på väg hem efter Nattjammet på Klubb Boogaloo. Trångt, på gränsen till ohälsosamt skar en altsax igenom sorlet och ut strömmade bossatoner i Jobims klassiker. Ansvarig för detta, en saxofonist som numera finns i Linköping vid Kulturskolan!