Ylva - författare med kunskap om handikapp

Ylva Brodin, Krokek, har debuterat med boken Hannahs hemlighet.
- Jag har alltid drömt om att bli författare, men när min yngsta började i förskolan så fick jag också den tid som behövdes för att skriva, säger hon.
Vi träffas i huset i Kolmården, alla barnen är i skolan. Maken Mats far iväg för att hämta den yngsta. Vi skulle tala om boken och skrivandet, men halkar hela tiden in på Ylvas erfarenheter och på hur den här familjen fungerar till vardags.
- Det är ett jobb som egentligen kräver två föräldrar hemma, säger Ylva. Vi försöker ordna så att Mats kan vara hemma också.
Ylva har ADHD-problem som inte vi märker något av.
- Jag har lärt mig att hantera dom och har hittat verktyg för det, säger hon. En del säger att jag är "utläkt", men det handlar om att man lär sig att följa livet. Men om jag hade fått hjälp som liten så hade jag sluppit mycket tråkigheter.

Mer annorlunda
Att vara annorlunda, att känna att man inte är som andra. En vanlig upplevelse kan många tycka, men för vissa är känslan djupare och mer berättigad.
- Ett tag var det väldigt "inne" att diskutera de här bokstavskombinationerna, säger Ylva. Men de hamnade i vanrykte, många föräldrar fick höra att det gjort fel saker och man var snabb att skuldbelägga dom.
Som barn kände sig Ylva "utstämplad", hon var väldigt vilsen, säger hon. Skogen var en trygghet, där kunde hon vara få vara ifred. Men det stärkte också utanförskapet. När hon äntligen fick sin diagnos blev det en lättnad.
- Så har det varit med barnen också. Jag visste att det var fel när jag fick mitt första barn, men alla sa att jag inte kunde veta det. När det äntligen blev en utredning och vi fick veta att hon hade autism föll saker på pålats. Jag blev jag säkrare och vågade lita mer på mina känslor och hur jag skulle bete mig. Och nu har min dotter ett språk. Men jag hade också fördomar om autism och värjde mig när jag först fick höra misstankarna. Nu vet jag så mycket mer.

Ärftlighet
Ylva säger att handikappen i hennes familj är ärftliga.
- Vi har det i släkten, vi vet att det är så. Men ofta är det också så att många som känner sig annorlunda söker sig till varandra och det förstärker anlagen.
I hemmet är det viktigt med fasta rutiner, det har med trygghet att göra.
- När vi ska göra något utanför det vanliga är det väldigt noga med att vi talar om det i god tid så att vi är förberedda, säger Ylva. Annars blir det oro här.

Satsar på familjen
Skolan är bra med sina resurser, särskilt för den äldsta flickan.
- Vi har ett bra skyddsnät här, men visst är det svårare för dom som har ett mer osynligt handikapp. Men min son som var stökig och orolig var också en mycket ledsen person och när det finns kunskap och förståelse för hur han fungerar så blir ju allt lättare för alla.
Mats och Ylva satsar på familjen.
- Vi har väldigt kreativa barn och vi gör mycket tillsammans, vi har en massa projekt, säger Ylva. I vår kommer det faktiskt en barnbok som vi gjort tillsammans. Den heter Mammamonstret för det var så jag kände mig ett tag. Barnen har gjort bilderna. Så läser vi väldigt mycket och jag tycker man kan säga att vi är en stark familj, vi tar vara på det goda som finns och avdramatiserar det som är besvärligt.
Flickan i Ylvas roman har autism.
- Jag vill visa att det finns många sorters utanförskap. Jag tycker att det finns en hoppfullhet i den här historien, jag vill berätta om det jag känner till och bland annat visa att ett funktionshinder bara är en del av en människa, säger hon.