Carl Erik Gudmund Sojdelius har varit aktiv som musiker sedan slutet av 80-talet. När han sitter på scen lördag den 9 juli 2011 och spelar på sin akustiska gitarr ser han ut som han gjorde tidigt 90-tal. Ingenting har egentligen förändrats. Han är fortfarande kungen av mjuk soul. Han levererar sina gamla hitlåtar, som den ljuvliga "Do You Believe In Me", stensäkert under solen på Munken In The Parks scen och sätter publiken i en behaglig trans. Gadds röst är kraftfull och med endast en gitarr som ackompanjemang blir den än mer överväldigande.
Tyvärr är eftermiddagens publik lite långsam. Eric Gadd pratar mellan låtarna, vill ha en dialog med publiken men han behöver tjata ur dem svar. "Är det någon här som känt att ’nu får det vara nog’" frågan han sin publik och det hörs enstaka vrål av ’jaaaaaa!’. Eric Gadd personifierar, ursäkta uttrycket, smäktande på ett väldigt bra sätt. Hans musik må sakna variation men man kan inte annat än beundra en musiker som vet precis vad han gillar och vad han kan. Vad han saknar i mångfald i sin musik räddar han genom sin musikaliska, sköna styrka. Eric Gadd verkar ha varit född till att vara musiker och ingenting annat.