"Vore väl kul om man fick ägna sin tid åt att skriva"

Martin Johnsson har givit ut ett litet häfte som heter Ombergsdikter. Ja, åtminstone har han låtit trycka det och vikt bladen till ett häfte och skrivit på introduktionssidan:

förlåt om det inte ser så bra ut
jag var aldrig särskilt duktig
på att vika kant i kant

Det var redan där vi blev lite nyfikna och stämde träff. Och mötte en tedrickande gymnasist som berättade att han naturligtvis tycker om att läsa, gillar språk och tycker det här med ord är roligt.
- Jag har läst mycket fantasy och så sånt som man måste, Kafka och Borroughs, jag gillar dom fast jag förstår nog inte så mycket ... och nu håller jag på och plöjer mig igenom "bör-klassikerna".
Målmedvetet låter det som. För en om vill bli författare.
- Nej, det vet jag inte och det får inte låta pretentiöst, det är något jag hatar! säger han med eftertryck. Om det är roligt så gillar jag det. Jag vet inte vad jag vill, det är därför jag går en sån här linje på gymnasiet också. Natur, på engelska. För att hålla många vägar öppna. Men någon sorts wannabee kanske ... och mer förvirrad än vänstervriden. Men visst vore det kul att få ägna sin tid åt att skriva.
Första erfarenheten för många författare har han ändå fått: att bli refuserad.
Det lilla dikthäftet heter Ombergsdikter. Varför då?
Han fnissar förtjust.
- Jag var i Frankrike med klasskompisar och när vi hade tråkigt så skrev vi kedjedikter. Och då använde jag det där med Omberg, det är lite myt och ja, det låter som en gubbe på nåt vis, det kändes rätt helt enkelt.
Elsa i Underjorden heter scenen i Linköping. Där finns flera av Martins vänner och en av ambitionerna är att sparka nytt liv i den gamla Visans vänner. Kanske blir det en diktgrupp av det hela.
Martin talar om e-böcker och om dada, konst- och poesiriktningen som uppstod på 10-talet och hur han inspirerats av t ex en bön på sanskrit som han gjort till sin och kallar poem # 1.
I Till minne av Karl-Heinz van der Stockenwand, börjar det:

knarr knarr knarr knarr
en vindflöjel
svänger för djävulens andedräkt
nånting stort är närvarande
där bakom konsum

Han har skrivit en vampyrisk bekännelse: Om mig själv. "jag är vampyr/jag bor på omberg/min andedräkt/luktar kokt sparris
Han har skrivit en ramsa för vanartiga dagisbarn som har omkvädet dompa dompa och i lekar & spel visar han en aning världströtthet:

leker små lekar
spelar små spel
letar kalashnikov
ironiserar sönder världen

Från ljuddikternas dada kommer myrsloken "sklabb sklabb" medan vi i dikten "rosa dagar" kan hitta: "rosa kväljande/dagar då imperiet består på kartan/framför mina ögon.
Stora kast i ämnesval, uttryck och företeelser som granskas och vänds på, högt och lågt, kanske ironi, men inte mer än att han ironiserar över det.
Det är kul att läsa Marti Johnsson och vi kommer överens om att höras igen när genombrottet kommer. Än är det skolan som gäller och så föräldrarna, de fyra syskonen och kompisarna - som också skriver dikter.

Information till våra läsare

"Vore väl kul om man fick ägna sin tid åt att skriva"