Vitsigt, roligt, starkt och mäktigt

Stellan Ekegren målar, Carin Lindegren gör detsamma men visar också grafik. Den tredje på Konstforum just nu är Janne Bergström, med grafik och skulptur.

Vem vill bli miljonär? Typisk Janne Bergström-figur.

Vem vill bli miljonär? Typisk Janne Bergström-figur.

Foto:

Kultur och Nöje2001-09-12 00:00
Stellan Ekegren från Valdemarsvik koncentrerar livet i sina bilder, både de vita fläckarna och den glöd som sticker till, ett blänk som både ger liv åt och smälter samman omvärlden. Man vill vända sig om och se efter om målningen inte har ändrats när man tittade bort. Mycket hus är det nu, vi har fått möta Ekegren några gånger på Konstforum och man känner igen basen, trots de skiftnde motiven.
En kroppslig tyngd, ett mänskligt mått, ett rum, och nu, därtill, fasader. Ibland bara antydda, ibland är hela hussamlingen med, byar som klättrar på en sluttning någonstans, solljuset håller dem samman. Det är mycket vackert och märkligt sårbart med en sprödhet i linjerna som är enkelt självklar och sensuell.
En samling kroki visar basen för det övriga. Men en målning som Skärgård visar att Ekegren behärskar en så annorlunda miljö som öppet vatten och det stora blå. En svit kallad Stormen har all dynamik och allt av virvlande djup, här är mer än berättelsen om en speciell vädersituation. En förnämlig målare.

Janne Bergström, numera Söderköping, är som bäst i sina skulpturer, vitsiga och kommenterande ett tidsfenomen och/eller en känsla, ofta i kombinationer av plåt och trä. Roliga gubbar i helt egen stil och i speciella situationer. I grafiken visar han nu många svarta, en aning skrämmande motiv.
Här finns hotande skuggor och gapande käftar, överjag och yttre hot. Existentiell plåga kan ta sig uttryck som en figur han kallar "Me, myself and I", synnerligen splittrad. Men till sist blir det ganska roligt ändå. Tycker man tills den tidlösa ryttaren springer fram, döden själv, en finurligt utförd karaktär i lind och furu ... Mardrömmar förefaller vara Bergströms livsluft, kanske är det från sådana han hämtar inspiration.

Carin Lindegren målar med stillsam kraft. Här är samtidigt stillhet och tyngd. En blick, ett lugnt betraktande, vi ser hunden och flickan, eller tjuren som fyller och nästan spränger duken, väldig och med speciell struktur och färg, använd också i Enhörning. Också här finns mycket hus, mer betoning på formen, lagda som ett torrt spel och med drag av det gamla Egyptens bilder och tecken.
Ristad kopparplåt på planka stör något det goda måleri som visas. Se Ko, svart mot rött, nästan så den ger sig ivä ur ramen, det är rakt och starkt.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!