Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Visst var det hög standard

Artist: Peps Persson
Plats: Skärbacka Folkets hus
Förband: NBF och Riddim Section
Publik: cirka 330
Betyg: ****

Peps Persson visade att takterna sitter i - till publikens stora glädje. Resultatet blev bra gung i Skärblacka.
FOTO: NICLAS SANDBERG

Peps Persson visade att takterna sitter i - till publikens stora glädje. Resultatet blev bra gung i Skärblacka. FOTO: NICLAS SANDBERG

Foto:

Kultur och Nöje2001-12-17 00:00
Vad vore livet värt om det vore en ljämntjock massa? Nej, livets tjusning ligger i alla skiftningar i tempo och stämning. Det har Peps Persson greppat. Hans musik pendlar mellan reggaens glädje och bluesens djupaste smärta.
Men tråkigt och dystert blev det aldrig under spelningen i Skärblacka. Tvärtom. När Peps, eller Per-Åke som han egentligen heter, och bland andra Bosse Skoglund (trummor) och Max Schultz (gitarr) intog scenen smittades hela Folket hus av bandets sprudlande spelglädje.
Det bjöds på blues, raggae och calypso, gammalt och nytt. Bland låtarna fanns Elmore James "Strangers blues" i Peps egen tolkning från kritikerrosade albumet Rotbos. På det har ordkonstnären Peps översatt en knippe bluesklassiker till svenska, förlåt skånska. Dialekten med dess diftonger och glidningar passar perfekt till bluesöversättningar.
Givetvis spelades även 70-tals klassikerna "Hög standard" och "Oboy". Ibland kan proggen bli alltför överlastad med politik, som skjuter över tyngden från musikglädjen till budskapet. Men det undveks genom att allt mellansnack slopades, till förmån för långa instrumentala partier med friska improvisationer.
Publikfavoriten Bosse Skoglund bjöd på ett långt och svettigt trumsolo, som stördes en aning av irriterande rundgång. När sista låten var avklarad och bandet lämnade scenen var det fatiskt inte Peps som ropades in. Det var i stället "Bosse, Bosse, Bosse!" publiken skanderade.
- Har ni fått galna Bo-sjukan? frågade Bosse, överlycklig.
Äntligen blev Peps efterlängtade konsert i Skärblacka av och den entusiastiska publiken och gungade i takt med musiken. Och vilken låt är mer rätt att avsluta med i raggaemetropolen än Peps egen version av Bob Marleys "Stir it up"?
Det är bara att konstatera: Visst håller Peps fortfarande en hög standard.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!