Visst blir jag sugen - på mat
Foto:
Programmakarna har då misslyckats kraftigt med mig. Jag tycker synd om människorna som får slänga ut precis allt gott de har i sina kylskåp. Jag äcklas inte av den feta och sockerfyllda maten i deltagarnas hem utan av att se ett bord fyllt med alger, groddar och dinkelbröd som istället dukas fram. Ska de stackars människorna få leva på det? Åtta veckor handlar det om till att börja med. Åtta veckor med den födan!
Jag blir skräckslagen vid blotta tanken.
Jag blir också chockerad när programledaren gapar att det inte är konstigt att deltagaren ser ut som hon gör när hon kan trycka i sig åtta skivor rostbröd. Det är väl snarare chockerande att hon inte får i sig fler, tycker istället jag. De är ju så goda och mättar ingenting...
När jag ser all O´boy, pommes frites, glass, godis och chips som deltagarna tvingas kasta ut blir jag bara sugen och hungrig. Jag stänger av tv:n och går till affären. Gör det första stoppet vid hyllan med Kalaspuffar, fyller korgen med paket från kakhyllan och rusar snabbt vidare till godishyllan, men hinner också med ett stopp vid chipsen. Det har aldrig funnits så mycket onyttigt i mitt hem som det gör sedan den här serien började.
Det enda jag möjligen blir imponerad och inspirerad av är att deltagarna alltid lyckas gå ner så pass mycket under åtta veckor och att de ser så fräscha ut när det blir uppföljning och man ska få svaret på frågan, hur gick det? Med hjälp av arbetskamraten försvinner även den inspirationen:
- Det är ju bara för att de har sminkats och stylats de ser så fräscha ut, säger hon och vips så håller jag med henne för att inte lockas till den rätta inspirationen.
Programmakarna har nog trots allt lyckats - med att få nya deltagare. Snart är det mig ni får se i en tv-apparat nära er.
Så jobbar vi med nyheter