Visst är det vackert i Hageby

<B>BLÅ HÄST
med några undantag
Blind Dog Records</B>
* * *

Det går att hitta det vackra överallt. "Himmelen ser ut som Hageby", sjunger Pentti i Blå Häst i en vacker ballad på gruppens nya (andra) fullängds-CD.
Blå Häst hittar det vackra i vanliga människors vanliga vardag. Perspektivet är underifrån och att de fem medlemmarna har rötter i vänsterrörelsen behöver ingen tveka om.
Hellre än bra var nog ett relevant omdöme om dem en gång i tiden, även om de inledde karrären med att nästan hamna på Svensktoppen med "Jag har aldrig varit på fotboll".
"med några undantag" tycker de själva är det bästa de gjort och visst har de rätt. Kanske är det producenterna Sverker Ydéns och Magnus Hedins förtjänst? För på den här skivan är kvaliteten på arrangemang och komp bättre än tidigare. Det händer mer än tidigare - och nog verkar de ha repat mer?
Tolv låtar enligt medföljande texthäfte, men den som lyssnar riktigt noga ska hitta 13 (den sista en pärla som jag kanske inte ska avslöja).
Det är stor variation på låtarna den här gången. Några favoriter:
"Diesel", Johan Carlssons "walking blues", väcker ljuva (?) minnen hos undertecknad som sprang efter lastbilarna i barndomens femtiotal bara för att sniffa den goda dieseldoften. Schysst munspel.
"Bär mig till pizzerian", tango med som sig bör både finsk och latinsk temperament. Dragspel och skrammel.
"Bilen går bra", ballad med Hammondorgel som sänder rysningar längs ryggraden.
"Himmelen ser ut som Hageby". Pentti blir djup tillsammans med stråkar från SON.
"Gammal kärlek rostar som en bakdörr på en Datsun", kanske något för Svensktoppen?
Det är dags att ta Blå Häst på allvar nu. Jag tror nästan att de gör det själva.