Visst är det skönt med klassiker...
De Geerhallen NorrköpingNorrköpings SymfoniorkesterDirigent: Michail JurowskiSolist: Erez Ofer, violinMusik av Prokofjev och Tjajkovskij
Men först till solistframträdandet. I Prokofjevs 2:a violinkonsert hörde vi Erez Ofer som solist och det var ett trevligt möte. Han spelade med enkel och bar klang som samtidigt var färgstark och smått fysisk. Det gick liksom att ta på tonen och de långa linjerna hölls sträckta. Ingen risk för sladdrig eller sluddrigt spel alltså. Dialogen med orkestern blev innerlig och ömsesidig när dirigenten Jurowskij mejslade ut konturerna ur musikstycket.
I den underskönga andra satsen fick vi höra musikaliska motpoler som ändå drogs åt samma håll, både beträffande klang och karaktär. Den tredje satsen, suggestiv och pockande, angreps av solisten med elastisk ton som var tydligt markerad men samtidigt flödande. Ofer plockade fram mycket musik ur varje liten del och spelet var maximalt i alla lägen.
Med framförandet av Tjajkovksijs 6:e Symfoni sparkade man så igång ett tonsättarporträtt som kommer att vara i flera år. Sämre än med Pathetiquen kunde man ju ha börjar så det var bara att tacka och ta emot. När dirigenten Jurowskij griper sig an verket att leda denna stora långtradare som orkestern kan sägas utgöra så gick tankarna till en gammaldags trafikpolis som liksom dirigerar bilarna genom farliga korsningar och knepiga backkrön. Han visar tydligt, det går knappast att missa vilken riktning man förväntas ta. Samtidigt är han generös och delar frikostigt med sig av lämpliga färdvägar.
Orkestern plockade upp dirigentens intentioner och presterade en symfoniskl glansfullhet som inte bad om ursäkt för sin existens. Musiken väller fram, man kommer inte undan, det finns ingen pardon och ödet skall beseglas för all framtid. I den andan spelades de båda första satserna. Den tredje inelddes med ettriga stråkar som pockade på, aktivt och med mycket energi. Den avslutande satsen fick en fladdrig inledning men återfick snart den rätta tyngden.
Konserten inleddes med en konsertsvit av musik ur filmen Spader Dam. Kvällens dirigent har själv sammanfogat musiken och de 17 titlarna är av typen: "Herrmann ger Lisa ett brev", "Grevinnans besök" och liknande. Det var ett behagfullt uppvärmningsstycke som kluckade fram. Mestadels var det charmigt, ibland lite småsömningt, men hela tiden spelat med allvar i sinn och härlig klangprakt.
Så jobbar vi med nyheter