Visst är Åström ett artistnamn, Kristofer
NORRKÖPINGKristofer Åström.Det är inget artistnamn, med å och ö och allt.Men Fireside-killen har ändå lyckats göra sig ett namn.
Kristofer Åströms mollstämda musik har nått många hjärtan. Karriären är något av en Askungesaga, nästan allt han rört vid har fått fin kritik. Kanske vinner Fireside-killen ytterligare några hängivna fans på kvällens spelning på Kulturkammaren och Fest i valen. FOTO: SCANPIX
Foto:
- Jag har vuxit in i mitt namn nu och bryr mig inte så mycket, men när jag var liten tyckte jag att det var så jävla fult.
Kristofer Åström pratar mjuk norrländska, men kunde ha varit Norrköpingsbo. Hans föräldrar övervägde att flytta till Norrköping när han var i tioårsåldern och pappan erbjöds arbete i stan.
- Han tog ett annat jobb, så vi blev kvar i Luleå.
För sju år sedan flyttade han, och resten av Fireside, från Norrland till Stockholm. Där trivs han bra, men han saknar gemenskapen som han kände när han bodde i Svartöstan utanför Luleå.
- Det fanns en annan värme där. Många musiker bodde i området och vi brukade gå till varandra för att lyssna på skivor och dricka kaffe.
- Här i Stockholm ska allt planeras, gärna en månad i förväg. Och man ses oftast på krogen. Det är inte samma sak.
<b>Mellan moll och ilska</b>
Intimiteten han säger att han saknar känns i Kristofers värmande, mollstämda musik. Hos Fireside är tonen en helt annan, aggressiv och hungrig. Den kan beskrivas som rock, hardcore eller hårdrock (bandet famlar efter den bästa etiketten). Men Kristofer tycker inte att steget är särskilt långt mellan Firesides musik och hans egna singer/songwriter-uttryck.
- Sorgsna och lugna ballader har alltid legat mig varmt om hjärtat. Jag har alltid lyssnat på Bob Dylan, Beatles, Elvis. Jag är gammal syntare och älskade Depeche Modes och Howard Jones ballader. För mig har det alltid varit en tidsfråga att ta det här steget.
Det var 1992, alltså i samma veva som Fireside fick en Grammis i kategorin "bästa hårdrock", tog han första steget mot en solokarriär. Då spelade han in några demos som han helst vill glömma idag.
- De är verkligen dåliga. Det kände jag direkt efter jag spelat in dem. Annars har jag rättså lätt för att vara nöjd med det jag gör. Jag störs inte om någon sätter på min musik på en fest, jag står för den helt och fullt.
I en intervju med musikmagasinet Sonic säger Kristofer Åström att han blir glad av mollmusik.
- Det var lite tillspetsat, kanske, även om jag säkert sa så. Alla undrar om man är en dyster figur som går runt och är ledsen jämt när de hör min musik. Då blir man lite irriterad och säger att det är tvärtom.
<b>Rykten sprids lätt</b>
Men Kristofer Åström har lätt för att uttrycka sig och i Fireside har han fått vara den som ger intervjuer.
- Det var väldigt intensivt och tröttsamt i vissa perioder. Till slut börjar man nästan ljuga.
Han tillägger att även om han inte själv ljuger, uppstår det ändå konstiga, ibland illasinnade, rykten om bandet.
- Någon gång fick jag höra att vi slagit sönder ett bord på American Recordings konferensrum, det är helt osant. Möjligen spillde någon ut lite öl.
- Ett annat rykte spreds av ett band som spelade Fireside-covers. De sa att vi var helt försupna och neddekade. Men gudskelov har vi ändå klarat oss ganska bra ifrån ryktesspridning.
- Det är lätt att folk får uppfattningar om en hela tiden. Man får höra att man är en dryg om man inte har tid att sitta och prata med någon, för att jag ska upp på scenen. Det spelar ingen roll hur väl man försöker uppföra sig, folk kan alltid få en viss uppfattning ändå.
<b>Askungesaga</b>
Soloprojektet har inte stört relationerna med Firesides medlemmar eller hindrat bandplanerna, enligt Kristofer.
- I bandet har vi inte pratat så mycket om mitt solosteg. Det har stärkt mig, gett ett stabilare självförtroende i sången och på det sättet har det varit givande för Fireside med. Förut hade jag aldrig pallat att stå ensam på scenen.
Kristofer Åströms saga liknar mest den om Askungen. Fireside och Kristofer Åström och kompbandet Hidden Truck har genom åren även klarat sig ganska bra ifrån dålig kritik.
- Men bra kritik tar man inte åt sig, det är kul, men rinner av snabbt. Den dåliga kritik jag fått sitter kvar.
- Jag har fått höra att jag är gnällig, men som världen ser ut tycker jag att jag har all rätt att vara det.
Läser: No Logo av Naomi Klein ("Den är intressant, fast man blir ganska cynisk och tycker hela världen är korrupt och rutten").
Roas av: Att flyga.
Oas: Nej, det finns ingen som jag kan komma på.
Oroas av: Blåsten. ("Att det ska blåsa så mycket att mitt fönster blåser in"). Och trafiken ("men Sankt Kristoffer är trafikens skyddshelgon har jag hört. Det är lugnande.")
Ser fram emot: Firesides skivsläpp i april och den påföljande turnén.
Diskografi: Album: Nothern Blues (2001), Leaving Songs (2001) och Go, went, gone (1998). Singlar: Dead End (2003), Connected (2002) och Poor young mans heart (1999).
Aktuell: I kväll spelar han på Fest i valen, Kulturkammaren.