Virus tömmer hela London
STOCKHOLM (TT Spektra)Ett virus dödar alla som inte hinner fly. 28 dagar senare vaknar en man och upptäcker att han är nästan ensam i hela London. Det är en läskig historia som i skuggan av mjältbrandslarm och ricinbeslag inte känns som science fiction längre.
Regissören Danny Boyle och manusförfattaren Alex Garland arbetade ihop med "Beach". Nu samarbetar de med "28 dagar senare". FOTO: PRESSENS BILD
Foto:
Det känner Danny Boyle sig tvungen att berätta där han sitter, i en soffa på Grand Hotel i Stockholm för att tala om sin film, "28 dagar senare".
Och han gör det nästan lite förläget, för vem vill bli anklagad för att åka snålskjuts på verkliga och otäcka händelser?
Regissören bakom nutidsklassikern "Trainspotting" och "Beach" hade faktiskt fått manuset från författaren Alex Garland, vapendragaren från "Beach", innan dess.
- Jag blev förskräckt när jag fick höra om händelserna, men jag fortsatte att arbeta för det här är en bra historia, säger Danny Boyle.
<b>Science fiction-sugen</b>
Idén till "28 dagar senare" kom från filmens producent Andrew Macdonald som ville att Alex Garland skulle skriva ett science fiction-manus.
Filmen börjar med att djurrättsaktivister bryter sig in i ett laboratorium i London och släpper loss apor ur burar. Aporna har injicerats med det kanske farligaste viruset av dem alla - raseri.
- Det finns inget sådant psykologiskt virus, men tänk om det fanns, säger Danny Boyle.
Viruset sprids blixtsnabbt mellan människor som tar livet av varandra i rasande fart. De som inte är smittade tvingas smyga omkring i flock på dagarna och barrikadera sig på nätterna, enbart äta konserverad mat och godis. Och fortsätta hoppas på att det någonstans finns några som har kommit på ett botemedel mot viruset och därmed kan starta en civilisation på nytt.
Huvudpersonerna Jim (Cillian Murphy) och Selina (Naomie Harris) bestämmer sig för att ta reda på det.
<b>70-talsinspiration</b>
Temat påminner mycket om amerikanska b-filmer från 60- och 70-talet där jordens existens var hotad av rymdfigurer eller andra mystiska faror. Och det är faktiskt fullt medvetet. Alex Garland inspirerades av de klassiska zombiefilmerna och ville göra något slags hyllning till dem.
- Det är svårt att göra någonting inom science fiction utan att lyfta på hatten åt det som har varit, som han uttrycker det och fortsätter:
- Det finns något starkt med apokalyps. Det handlar inte bara om virus utan även om vad som händer när vår kultur och vårt samhälle bryter samman.
Och samhället bryter verkligen samman. Människor ställs mot varandra, på ett mycket primitivt sätt återvänder människan till naturstadiet ganska fort.
- Det finns inte så mycket ondska i filmen. Det är snarare en hänsynslös logik som inte är mänsklig, men naturlig, säger Danny Boyle.
<b>11 september</b>
Visserligen är filmen inspelad före terrorattackerna mot New York och Washington, men det finns vissa scener som påminner mycket om det som utspelade sig då.
Bland annat finns en sekvens där huvudpersonen Jim kommer till Piccadilly Circus i London och träffar på en hel vägg med efterlysningar och bilder på saknade, likt sådana som sattes upp i New York efter den 11 september.
- Vi ville ha en scen vid Piccadilly Circus och när vi kom dit så satte de upp plank runt fontänen, det skapade scenen, säger Danny Boyle och fortsätter:
- Jag kom nämligen ihåg foton från en jordbävning i Kina. En sak de hade gjort var att skriva brev till varandra precis som vid 11 september. Folk ville veta vart deras släktingar och vänner tagit vägen. Det är en universell sak och inte bara något för USA.
Så jobbar vi med nyheter