"Vilken teater ska vi ha?"

Cirka fem miljoner måste sparas och det betyder att folk måste sägas upp. Nedskärningarna kan ta 1-2 år.
Teatern har dessutom problem med att besked om pengar alltid kommer alldeles för sent.
- Vi vet inte vad vi ska anpassa vår budget till, säger teaterchefen. Vi vet inte vilken sorts teater vi ska driva. Bara att neddragningarna kommer att få konsekvenser.
Efter de fasta kostnaderna är personal största utgiftsposten och det är där det kan hända saker.
Skådespelaren Mats Huddén är med i fackstyrelsen.
- Vi läser om hur viktiga vi är och hur fint det är med ett teaterhus i regionen, men politikerna gör ingenting för att vi ska kunna fortsätta, säger han. Det enda vi kan läsa och höra är floskler.
Många av de anställda på teatern mår dåligt eftersom framtiden känns så oviss.
4 mars ska teaterledning och huvudmän mötas för att diskutera framtiden.

Linköpings kulturchef räknar med förändringar

- Både vi tjänstemän och politikerna är vansinnigt medvetna om teaterns problem, säger kulturchefen i Linköping, Gustav Mankell.
Han räknar med en snar förändring av teaterns uppdrag.
- Idag vill vi att teatern ska spela för stora och små, över hela länet och åtminstone vartannat år sätta upp någon stor musikal. Det ska spelas klassisk och nyskriven dramatik och så vidare. Vi måste säkert ändra våra krav och förväntningar.
Mankell tycker det är mycket bra att teatern ställer krav på besked, vare sig det gäller mer eller mindre pengar.
- En sak handlar om planeringsperioden och vi ska jobba för besked tre år framåt - åtminstone två.
Någon uppräkning av bidraget är inte aktuellt. Samma besked som Symfoniorkestern får.
- Vi har också olika tidtabeller. Landstinget är alltid sist med att spika sin budget. Jag vet att teatern har fått besked i november om pengar för det år som alltså börjar i januari. Men vi tre huvudmän måste bli överens här. Ett problem här är att vi inte alltid räknar på samma sätt. Det ska vi försöka reda ut.
Visst är det besvärligt, säger Gustav Mankell.
- Men teatern är inte vårt enda bekymmer i den vägen. Vad vi vet är att den offentliga sektorn inte ökar, den kan möjligen krympa. Då kan vi se vad vi ska koncentrera oss på. Om vi börjar tala om att dela upp verksamheten och kanske "skära bort" vissa delar kan det bli ett resonemang om hur traditionella delar som fått utvecklats ostört kanske måste granskas.
- Men jag gillar signalerna från teatern som visar på öppenhet. För tio år sedan gick det att gå upp och knacka kommunalrådet på axeln och tigga pengar, men den tiden finns ju inte längre. Som vi alla vet.

Politikern hoppas på nya idéer

- Som alla andra får teatern fundera över vad de kan göra när pengarna inte räcker till. Alltså, verksamheten måste anpassa sig till situationen.
Li Teske, ansvarig politiker i Norrköping, slår fast inställningen.
- Ett problem är att fullmäktige tar budgeten en gång per år. Men visst måste vi försöka få till ett preliminärt besked på längre sikt. Som huvudmän ska vi fösöka ändra tänkandet omkring teatern och se vad det är vi får för vår del av pengarna. Det har vi ansvar för. vi måste se till hela regionens kultur i stort, det pågår mycket arbete med det just nu. Kanske går det att ändra perspektivet lite.
Li Teske betonar att teatern är viktig, att politikerna också fortsättningsvis är intresserade av en verksamhet med hög kvalitet och det är också därför den närmaste framtidens diskussioner är betydelsefulla.
- Det blir inga uppräkningar men vi ska diskutera och prata ihop oss om fortsättningen.

Vill höra vad de ska hitta på

Landstingsrådet Irma Görtz är "tredje mannen" om man tänker på huvudmän för teatern. Landstinget är den större bidragsgivaren.
- Det är lätt att förstå att teatern behöver både uppräkning för 2005 och få besked om en mer långsiktig budget. Vi huvudmän har varit tydliga med beskedet om att det inte blir mer pengar. Men jag förstår också efter våra samtal att det har funnits hopp om ett mer positivt besked.
Irma Görtz ser fram mot ett förslag från teatern om vad som ändå går att åstadkomma för de cirka 70 miljoner som omsätts.
- Tillsammans strävar vi efter att hitta former för en mer långsiktig finansiering för en bättre planering. Hur det ska gå till är något vi ska prata om vid mötet nästa vecka.

Teaterchefen har ännu hopp

- Om det blir större förändringar får politikerna ta ansvaret för det. Vi håller budget, har betalat tillbaka ett ägartillskott, ökat våra intäkter rejält och vet att vi gör ett bra jobb.
Men vid ingången av 2005 har teatern fem miljoner mindre än vid ingången av 2002.
Teaterchefen Johan Celander talar om hur det blir mindre pengar för varje år, att en handlingsplan som ska diskuteras vid möte med huvdmännen 4 mars, visar på några olika möjligheter.
- Men vi står på tre ben, vi ska spela en blandad repertoar, vi ska spela för barn- och ungdom och vi ska göra en större musikteateruppsättning. Och genom det är vi en teater med ett unikt värde. Om något ska tas bort blir det stora konsekvenser som vi får diskutera noga.
Vad förslagen innebär vill teaterchefen inte tala om före mötet.
Ung Scen Öst som är ungdomsteatern i Linköping nämns som en fjäder i hatten för teatern, uppmärksammad som en av landets mest intressanta scener.
- Dom är starkt medvetna om budgetläget och har ju inte fått möjlighet att expandera. Att skära på den delen är inte något jag kan ställa mig bakom. Risken med nedskärningar är att det blir mer teater för färre människor genom till exempel enstaka gästspel.
Men kanske tvingas teatern säga upp folk, kanske spela en säsong i Norrköping och en i Linköping.
Lite spar här och där ger inga besparingar, risken finns istället att kompetens måste köpas och då blir det dyrare.
- Men alla stenar ska vändas på! Och vad vi kan hoppas på är debatt och reaktioner.
Men mer pengar blir det ju inte?
- Man vet aldrig! Man vet aldrig! Faktiskt!

Information till våra läsare

"Vilken teater ska vi ha?"