Vilken energi

Jason Diakité, alias Timbuktu, är en liten lirare. I alla fall om man ser till hans längd. På scen däremot, växer han ut till en jätte. År av turnerande och framgångsrika albumsläpp har gett honom enorm rutin att luta sig mot och det syns. Framför en fond av videoanimationer bjuder han Norrköping på en funkig urladdning.

Ett lysande framträdande, skriver Folkbladets recensent om Timbuktus konsert i Flygeln. Foto: Anita Kjellberg.

Ett lysande framträdande, skriver Folkbladets recensent om Timbuktus konsert i Flygeln. Foto: Anita Kjellberg.

Foto:

Kultur och Nöje2007-03-09 06:00
Man ska inte låta sig luras av att kompbandet Damn ser ut som ett gäng stereotypa akademiker med hemliga drömmar om att vara något tuffare. De är ett av de svängigaste banden vi har här i Sverige. Ett gäng multiinstrumentalister som med otrolig energi och pondus backar upp Timbuktu. Samspelet bandet och frontfiguren emellan är fascinerande.
Vid sin sida har Timbuktu även stjärnskottet Mapei och som om det inte vore nog gästar även Supreme från Looptroop och Chords från Helt Off.
Stjärnkavalkad med andra ord och detsamma gäller låtmaterialet.
Frontfiguren har ju en del hitsinglar att ösa ifrån om man säger så.
Konsert
Paradoxalt nog är det dock hitlåtarna ?Alla vill till himmelen men ingen vill dö? och ?The botten is nådd? som fungerar sämst. Den sistnämnda görs en flamencoaktig, slö version som jag inte alls förstår mig på.

Men det där är petitesser. Som helhet är Timbuktus framträdande lysande.
Det handlar om funkigt sväng, tillbakalutad hiphop och popiga melodikrokar i en svettig symbios. Damn växlar mellan att vara en mastig rytmsektion och glädjestinn funkorkester medan Timbuktu med ett karakteristiskt leende på läpparna far runt som en vante över scenen.
Konditionen tycks inte vara den bästa, men som han själv säger ?musiken hjälper till att hålla ångan uppe?. Visst har vi hört alla Timbuks grepp förut, på det sättet är spelningen ganska förutsägbar. Men gängets spelglädje och energi är oemotståndlig. Det tar inte många låtar innan publiken i Flygeln spontandansar och så fortsätter hela vägen till de avslutande extranumren. Skit samma om den charmige skåningen lutar sig mot rutinen och bjuder på samma sak som han gjort så många gånger förr när det är så här bra. Så här svängigt.

Extranumren är tyvärr några för många. Timbuktu hade tjänat på att leende kliva av scenen efter ett kort och koncist avslut istället för att segla iväg i en rad hetsiga extrabitar som faktiskt är ganska mediokra. Då hade euforin inför det svettiga svänget varit vad publiken burit med sig upp för Flygelns hopplöst trånga trappa, på väg till garderoben.
Men det är klart, Timbuktu vill väl ge valuta för pengarna. Det får man verkligen säga att han gjorde.
Konsert
TIMBUKTU & DAMN
Flygeln
Publik: cirka 600
Betyg: * * * *
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!