Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

"Viktigast för mig är att kunna spela live"

NORRKÖPING
Daniel Lemma fick en skjuts in i rampljuset tack vare att hans låtar spelades flitigt i de mörka biosalongerna. Hans medverkan på soundtracket till succéfilmen "Jalla! Jalla!" bidrog till att debutskivan sålde guld. Nu är han tillbaka med uppföljaren, som släpps i morgon. Folkbladet har träffat den 32-årige göteborgaren i Norrköping.

I morgon, fredag, släpper Daniel Lemma sin uppföljare till den uppskattade ”Morning train”.
FOTO: ROBERT SVENSSON

I morgon, fredag, släpper Daniel Lemma sin uppföljare till den uppskattade ”Morning train”. FOTO: ROBERT SVENSSON

Foto:

Kultur och Nöje2002-10-24 00:00
Vi står i snålblåsten utanför ett kafé och hoppas att det ska öppna lite tidigare än vanligt. Men det gör det inte. Vi börjar intervjun ute i kylan, men Daniel Lemma tappar inte humöret och ser pigg ut, trots en begynnande förkylning.
Ödmjuke Daniel Lemma är i Norrköping på en promoturné inför nya skivan. I morgon släpps hans andra fullängdsalbum i eget namn, men han har spelat in fler.

<b>Viktiga erfarenheter</b>
Den första skivinspelningen skedde i skogarna någonstans norr om New York.
I två år bodde Daniel Lemma i New York, drömmarnas stad, och levde musik. Han besökte alla de där ställena som låtklassikerna handlar om. Men hans egna drömmar sprack, skivan som han kämpade med kom aldrig ut.
- Det blev en massa strul. Med risk för rättsliga följder vågade jag heller inte försöka spela in låtarna på nytt, säger Daniel Lemma. Men med mig fick jag erfarenheter om var viktiga för mig som människa.
Han är uppvuxen i Nyhamnsläge, utanför Helsingborg, och hette på den tiden Daniel Eriksson. Numera bor han i Göteborg och har tagit sitt etiopiska släktnamn Lemma.
- Jag trivs jättebra, göteborgarna tillåter varandra att göra sin grej och är mer avslappnade än stockholmare, säger han.

<b>Ledstjärnan</b>
Det nya albumet heter "Meeting at the building" och namnet anknyter till en jamklubb i Göteborg som Daniel Lemma var med och startade.
- Den var väldigt öppen, utan någon direkt skillnad på publik och usiker på scenen. Den grundtanken är en ledstjärna för mig.
Titellåten är gammal gospel och var enligt Daniel ett självklart sistaspår, som berättar om att "the meetng at the building will soon be over". Den lirade Daniel och de andra musikerna på klubben, fast då i en version med mer blås.
Han beskriver sin musik som rhytm and blues, med drag av gospel, soul, reggae, rock och jazz och blues.
- ll musik har samma rötter, de olika genrerna hänger iho. Över lag är kategoriserande ganska irriterande eftersom man kan dömas för vad man förväntas göra istället för vad man gör.

<b> Förväntningar</b>
En skillnad mellan den nya skivan och debutskivan är att Daniel Lemma har haft mer tid och det är mer fart och energi i de nya låtarna. Han betraktar inte andraalbumet som någon "svår uppföljare", snarare ser han framgången med debutplattan som en oväntad bonus.
- För mig var det ett enormt genomslag när filmen gick så bra. Men en upprepning av den succén är inget jag förväntar mig.
"If I used to love you" Grammisnominerades i kategorin årets låt, men Titiyo knep den utmärkelsen.
- Jag blev inte besviken, utan tyckte att det var roligt att den nominerades. Jag blev faktist väldigt förvånad när det gick så bra för låten eftersom jag aldrig har uppfattat min musik som topplistemusik. Men jag kan inte sitta och försöka sriva nya hits, jag jobbar inte på det sättet.
Daniel Lemma säger att han inte känner någon önskan att synas och han är ganska tystlåten om vem han är.
- Jag är inte intresserad av offentligheten, det är något som kommit med musiken. För mig är det viktigaste med musik att spela live. Det jag hoppas mest på med den här plattan är att vi får åka ut och lira på den. Musik är för mig improvisation och kommunikation, ett möte mellan musiker och publik.
En turné blir det också denna höst, med start i Uppsala den 14 november.


<span class=rub>Skivsurr</span>

<B>? Vilken var den första skiva du köte?</B>
- Det var en liveskiva med Bob Marly från 1982. Den var väldigt speciell för mig eftersom jag var den enda svarta i den lilla byn Nyhamnsläge, där jag växte upp, och därför identifierade jag mig lite med honom. Tyvärr stal någon den från min vind ganska nyligen.

<B>? Vilket är tidernas bästa album?</B>
- The Beatles "Revolver".

<B>? Har du någon pinsam platta i skivhyllan?</B>
- Det finns en hel del eftersom jag har svårt att slänga skivor. Någon Edin-Ådahl-skiva, kanske, eller Country Clubs tredje skiva...

<B>? Kan du nämna någon skiva som var en riktig besvikelse?</B>
- The Strokes "Is this it" som jag hörde väldigt sent, den var för hypad och jag hade hört så mycket lovord om den.

<B>? Vilken låt vill du lyssna på en seg söndagmorgon?</B>
- Cassandra Wilson "New moon daughter".

<B>? Vilka låtar finns på ditt kärleskblandband?</B>
- Några egna låtar finns inte med, det skulle inte funka. Romantiska låtar är ofta rättså vemodiga. Nick Drakes "Nothern sky" och så finns det förstås en massa gamla, fina soullåtar.
<B>Fakta/Daniel Lemma</B>
Namn: Daniel Lemma hette tidigare Daniel Eriksson, men 1995 tog han tillbaka sitt etiopiska familjenamn.
Ålder: 32 år
Bor: I Göteborg.
Kuriosa: Daniel Lemma började spela trummor, först på uppochned-vända kastruller och när han var 13 år började han spela på ett vildkattsmönstrat Pearl-set som han fick i julklapp.
Mer kuriosa: Hans bror Benyam spelar den tyste parkarbetaren med mikrofonfrilla i sin kompis Josef Fares film "Jalla! Jalla!".
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!