Videonytt
MIN JAPANSKA VÄN****Sandrew
Sylvie Testud, franskt stjärnskott men okänd i Sverige, briljerar som hjältinnan, en naiv, godhjärtad skönhetsdyrkare som hemskt gärna vill leva som en japan. Genom okunskap om japansk företagskulturs hårda krav på uppförande och lojalitet spolierar hon sina yrkesmöjligheter.
I sin kvinnliga chef (bra speldebut av mannekängen Kaori Tsuji) ser hon en vän men möter en fiende. Att likheterna mellan dem är viktigare än olikheterna tillför en långsamt framträdande röd tråd. Dess mänskliga djup går utöver den satiriska farsens karikatyrer och överdrifter.
Dagdrömmar, självironiska reflektioner om kontorsflickan som martyr och viljestarka insatser som kalenderadministratör och toalettstädare ger utlopp för hennes energi. Företags- och kontorssatiren är rik, omväxlande och imponerande varierat regisserad av den sparsmakade Alain Corneau. Kamerasnillet Yves Angelos foto i högupplöst digital video har en skärpa och en färgmättnad som förstärker bildernas stilisering. Hjältinnans tankar samt musik av Bach ger fyndiga kontraster och tänkvärda kommentarer till det som visas. Omistligt för vänner av "The Office", "Office Space", seriefiguren Dilbert och en klassiker som "Ungkarlslyan"!
<span class=Ing><B>VARGENS TID
****
Sandrew</span></B>
Den stora katastrofen inträffar, mitt i Europa. Tillgången på mat, vatten, el och bensin upphör. Hur överlever människor och vad gör de mot varandra då? Österrikaren Michael Hanekes gripande tragiska samhällssatir besvarar frågan mycket pessimistiskt, men inte utan ljuspunkter. Det är en av de bästa av hans många bra filmer senast "Pianisten". Kanske ett mästerverk, gjord med yttersta konstnärlig kompromisslöshet.
På en järnvägsstation, dit en tvåbarnsmor (Isabelle Huppert) kommer sedan hennes man dödats, försöker man leva civiliserat i väntan på nästa tåg, en uppenbar räddningssymbol. Men livet är svårt. Folk blir egoister, tjuvar och dråpare. Vatten är värdefull handelsvara. Hätskhet och vanmakt frodas bredvid frälsartro och martyridéer. Men enkel osjälvisk vänlighet förekommer också, och en främlingshatare visar plötsligt faderskänslor. Och även i misären kan Beethovens musik, på walkman med döende batterier, ge lättnad och sinnesro.
Haneke berättar med magistralt lugn och distanserad saklighet i asketiskt realistiska bilder. Chockeffekter saknas liksom öppet lidande och banal katastrofdramatik. Med metodiskt allvar mejslar han fram påträngande bilder av vad människor känner och gör under press. Resultatet är en lysande skildring av samhällets undergång som ett stilla sönderfall, ett stort bidrag till samma tradition som Bergmans "Skammen", Godards "Utflykt i det röda" och den gamla succéromanen "På stranden".
Så jobbar vi med nyheter