Ny stad. Då kommer också kravet att skaffa nya vänner och bygga upp ett nytt kontaktnät. Jag är usel på det. Jag blir nostalgisk så fort det blir en ny dag och längtar hela tiden tillbaka. Jag kommer lätt bli en gubbe med keps som tycker att allt var bättre förr.
Lägen för att knyta nya band haglar ner. Lättsamma middagar, after work på after work och sköna pubhäng. Hur svårt kan det vara? Öppna käften och skaffa nya vänner.
Det går inte.
I stället tänker jag bara på när vi helt plötsligt satt omgivna av gigantiska legostäder, playmobilar och action force-gubbar. I bakgrunden snurrade Magnus Ugglas senaste skiva, 35-åringen, varv efter varv. Det räckte med att vi bodde i Smedby och var lika gamla för att vi skulle bli vänner för livet. Det fanns inget att ifrågasätta. Vi som satt på golvet växte ihop.
Plastleksakerna blev tv-spel, fotboll, skolbasket, inlines-hockey och gitarrer. När 2000-talet kom insåg vi att vi var tvungna att släppa handkontrollerna då och då om vi överhuvudtaget skulle få knulla innan vi blev 20. Men det viktiga var att det just bara hände då och då. När våra hjärtan sprack var vi tillbaka i tv-spelssoffan som om inget hade hänt.
Det vimlar av kompisgäng, vi är långt ifrån unika. Att påstå annat vore bara naivt. Alla populärkulturella romantiseringar av fenomenet är väl bevis nog. Men bara för att det är en sliten klyscha med likhetstecken till en hög med usla filmer betyder det inte att känslan av det unika inte är verklig. Att den inte skulle vara stor. För mig är den enorm. Och kanske som allra störst när vi rejält berusade spelade basket med bastukrumpna snoppar svajande i luften på postterminalen i Norrköping. Gör det till en klyscha.
Men nu var jag inte där. Jag och den fräscha snubben med bra stil, genomtänkt skägg och modern frisyr försökte hålla något som redan var dött vid liv. Samtalet fick konstgjord andning genom att vi då och då kunde klunka på en öl. Vi visste båda två att vi aldrig kommer att bli något mer än en artig konversation. Vi stod bara här för att vi råkade vara på samma fest. Det hade inget med honom att göra och det hade heller inget med mig att göra. Han kan aldrig bli en av dem som jag spelar nakenbasket med.
Om han bara hade suttit på golvet i Smedby - eller - om vi bara hade pratat om legostäderna som fanns i våra barndomsrum. Det kanske hade räckt.