Vi ses igen nästa år
På lördagen kom regnet till Hultsfred. Det kändes på något sätt symptomatiskt. En festival som så långt varit tämligen avslagen förlorade plötsligt sin sista chans att blomma upp.
Det tyckts som om folk hellre stannade på campingen och umgicks än gick in på festivalområdet för att se på band.
Foto:
Jag sprang in i scenrivaren Johan Larsson från Norrköping (som ni kunde läsa om i lördagens tidning) strax innan Pet Shop Boys spelat klart på stora scenen och hans arbetspass skulle starta. Hans analys var klockren.
- Förra året fick man trängas bara man skulle röra sig på det här området, men nu kan man ju gå helt obehindrat, det märks verkligen att det saknas 10.000 personer, sa han.
Allt snack om en dålig publiksiffra och folktomma spelningar drog förstås även igång ryktesspridningen bland folk, så väl på campingen som i presscentret. Det tisslades om 10000 osålda biljetter (vilket visade sig vara ganska sant då den officiella siffra som presenterades låg kring 23000), det tasslades om ekonomisk kris för arrangerande Rockparty, om att det var väldigt många som plankat in på området?och om att 50 Cent givit en intervju med öppen gylf.
Så där har det egentligen låtit ända från början, långt innan festivalen drog igång. Det är bara för Rockparty att bita i det sura äpplet och medge att det inte var något speciellt smart drag att chockhöja biljettpriset och samtidigt boka sin sämsta lineup på många år. Men det vore tråkigt att avsluta med att fokusera på det.
Då är det betydligt roligare att minnas att Pet Shop Boys faktiskt, trots ett ihärdigt och svinkallt regn, lockade en imponerande skara besökare till den avslutande Hawaii-spelningen. Att Evanescence timmen innan bjudit på emotionellt giftig fjunmetal (och en vansinnigt cool trumslagare) på den något mindre Pampas-scenen och självfallet den redan omskrivna Korn-spelningen. The Ark höll den svenska fanan högt och små blåbärsakter som Avatar, Lost Patrol Band och Norrköpings-anknutna The High FiveFör att inte tala om campingen - där många uppenbarligen hellre stannade och umgicks än gick på konserter - som sjöd av liv. Självklart minns vi hellre människor i festliga kostymer, uppspelta gycklare, delikat festivalmat och discodans framför hemsnickrade stereoanläggningar än att det fanns en och annan lucka bland tälten här och var.
Det är sådant som är kul att minnas. Det är sådant som gör att Hultsfredsfestivalen 2007, trots att det var ett mellanår så väl spelnings- som stämningsmässigt, var ett av de bästa ställena i världen att befinna sig på denna andra vecka i juni.
Vi är nog många som står här nästa år igen.
Så jobbar vi med nyheter