Denna arbetarklass har ingenting gemensamt med Sverigedemokraterna, som fått oförtjänt uppmärksamhet i medier som glömt att vi har en arbetarklass.
Alla vet att Sverige mellan 1950 och 1980 var världens bästa land att leva i. Vi vet att Makten inte hotades av kommunismen utan just av vårt välfärdsbygge som Makten därför måste förstöra.
Hur denna förstörelse gick till skulle arbetarklassen kunna studera i Sture Eskilssons bok Från folkhem till nytt klassamhälle och Ulf Dahlstens Nirvana kan vänta. Men arbetarklassen studerar inte längre. Dess studieförbund, ABF, sysslar inte med politik.
En organiserad arbetarklass som studerade och diskuterade skulle snart komma fram till att någon - naturligtvis Makten - för att få ett överskott av billig arbetskraft och för att splittra underklassen öppnat dörrarna för en ohämmad invandring som ingen tar ansvar för.
En organiserad arbetarklass skulle naturligtvis acceptera det "mångkulturella" samhället - när vi nu har det - men sätta dess gränser.
De som bor här ska ha samma rättigheter som alla vi andra. Men - man ska inte ta med sig hit det man flytt ifrån!
En kvinna som arbetar ska inte tvingas lämna sitt lönekuvert oöppnat till sin svärfar. En kvinna ska inte behöva dölja sitt ansikte - här är det bara rånare som maskerar sig! En pojke ska inte bli förmyndare för sin mor och sina systrar för att han är ensam man i familjen. Flickor som vill leva självständigt ska inte kastas ut från balkonger. Man ska inte göra affärer med sina barn och gifta bort dem mot betalning. Man ska inte påtvingas en religion som man mognat ifrån.
Det här är sånt om nästan alla, både nya och gamla svenskar, är överens om. De som inte är överens får ta debatten - eller konsekvenserna.
Man ska inte ta med sig hit det man flytt från!
Nå, vad är då Makten för ena? Vilka är det som har lyckats skrämma våra journalister så att de drar sig undan varje gång de kommer i närheten av en invandrarfråga? Här kan vi bara gissa. Men en klassmedveten arbetare gissar nog rätt. Och önskar sej en organisation att kämpa i.
En organiserad arbetarklass skulle inte låta Sverigedemokraterna ta patent på invandrarfrågan och locka aningslösa väljare med den.
En organiserad arbetarklass skulle solidarisera sig med förorternas bråkmakare. Se att de lurats hit och sen lämnats åt sitt öde utan jobb och framtid. Kräva att de skulle erbjudas ett vettigt liv.
En organiserad arbetarklass skulle ha tidningar, vars journalister skulle avslöja Makten i stället för att låta sig styras av den. En organiserad arbetarklass skulle ha politiker med normala inkomster och erfarenhet av normala levnadsförhållanden.
Det tycks vara ett arbetarparti med sådana politiker vi behöver.