Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Vems fel är det att ungarna svälter sig?

Vuxna människor pratar om oro för utseendefixering. De oroar sig för att barn och unga ska svälta sig själva. Vuxna tycker media och modevärldens ständiga användning av supersmala kvinnor skickar signaler till ungdomar. De flesta människor tar väldigt lite ansvar för hur de är själva och om de själva skickar liknande signaler.

Kultur och Nöje2008-09-02 03:00
Efter att i ett år hört väldigt mycket om viktnedgång, tjock och smal, mat, diet, viktuppgång bestämde jag mig för att göra ett experiment. Sedan 18 augusti, i två veckor alltså, har jag räknat varenda gång någon har pratat viktrelaterat. Jag har inte räknat med om jag startat konversationen (det skulle i så fall vara om jag frågade kompis på GI något om hennes diet), har inte räknat med allt jag sett på löpsedlar, på tv, i tidningar, på Internet. Av ren sammanträffande har jag under dessa två veckor inte umgåtts med så många människor efter arbetstid heller. Hur många gånger har då människor i min närhet pratat om vikt? Hela 45 samtal om vikt på tolv dagar. Det är nästan fyra konversationer om dagen exklusive den mediala influensen och de andra omständigheterna jag skrev om ovan. Jag tror säkert att det finns umgängeskretsar där siffran är högre eftersom vi i vissa av mina kretsar nästan aldrig pratar om sådant. Det har varit två veckor av det vanliga "åh vad duktig du är", "jag ska börja nytt liv nu", "ojoj, kläderna har krympt", "när jag var ung var jag smal". Är det en slump att unga vill vara smala då? Är det verkligen medierna som gör det? Även om man inte bryr sig, lever och har det gott kommer man förr eller senare att påverkas. Om alla runtomkring dig ständigt pratar om sin egen vikt kommer du omedvetet börja tänka på din, speciellt om du inte ser ut som det smala idealet. Det är faktiskt lättare att strunta i kvällspressens löpsedlar och tänka att de har en skev verklighetsbild. Men om dina kollegor, vänner, familj och andra pratar om tjockhet kan man inte svabba undan på samma sätt. Så vi lär ungdomarna att det är duktigt att avstå en chokladboll, en lunch eller en extra kula glass...våra konversationer handlar om antal kilo kött på kroppen. Alltmedan det finns forskning för att rädda liv, konst, otroliga idrottsmän och annat i världen. Sådant som verkligen är duktigt. Om jag gick ner tio kilo i vikt skulle jag få mycket mer beröm än jag till exempel någonsin har fått för att jag skriver i en tidning (denna) då och då. Det är vansinnigt att inte äta, inte duktigt. Att bry sig om sin hälsa är förnuftigt men majoriteten av dem som tjatar om sin vikt är inte i närheten av någon hälsofara. Det är fullt normalt att leva besatt av kalorier, men det är flummigt och överdrivet att utforska sin själ. Jag önskar att människor kunde sluta gnälla på Hollywood-stjärnor och börja tänka efter vad de själva gör. Tro det eller ej, men det känns lite uppgivet att som yngre lyssna på ’jag var smal när jag var ung’, och personen i fråga inte ens är tjock som medelålders. Varför inte fundera på att börja nytt liv genom att åka iväg till ett fattigt land under semestern och hjälpa andra? Varför inte starta nytt liv med löften om att vara en större människa?
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!