Vem som helst kan ha en dålig kväll

DAVID AND THE CITIZENS
NEW MOSCOW
Klubb Republik, Trappan
Publik: ca 300
Betyg: New Moscow 2/5
David And The Citizens 3/5

Kultur och Nöje2006-09-16 06:00
- Ända sedan jag spelade in första tagningen på första låten har jag känt att det här är så långt ifrån den svenska musikscenen jag kan komma, berättade New Moscows hjärna David Fransson för en svensk musikjournalist nyligen. Kanske har han rätt i att Sverige inte förstår hans musik - publiken är ganska fåtalig när New Moscow spelar - eller så är det helt enkelt så att gänget inte utvecklats till en bra liveakt ännu. Jag tror bestämt på det senare.

Konsert
Även om New Moscow i grund och botten sitter på bra låtar, lyckas de aldrig riktigt förlösa dem. De verkar hämmade av sig själva och förlorar sig i en monoton ljudbild istället för att bara leverera sin rockiga pop utan krusiduller. Det största problemet är dock att de är alldeles för stela. Fransson gör några försök att posera som bara känns malplacerade och de två medmusikanterna borde han byta ut. De saknar helt karisma. New Moscow har inte det där lilla extra som gör ett band kul att se på. I alla fall inte än.
Tvärtom blir det när huvudattraktionen David And The Citizens går på scen en stund senare. Här snackar vi om en rutinerad akt, med en sångare som lidelsefullt brinner för sin musik. David Fridlund har inte bara en av pop-Sveriges mest magiska röster, han ser dessutom ut som om han menar varje ord han sjunger, blöder för varje ton han spelar.
En lysande sångare och ett till större delen vasst låtmaterial kan dock inte dölja att bandet är lite ringrostigt. Ett helt tight David And The Citizens kan sopa banan med vilket annat gäng som helst, men den här kvällen haltar de lite. Om det beror på dåligt fokus eller några dagar för mycket på soffan mellan spelningarna vet jag inte, men då och då glider musikanterna isär och spelar något otight.
Bortsett från detta finns dock inget att anmärka på. Gänget blandar material från nya skivan "Stop The Tape! Stop The Tape!" (där framförallt "48h" imponerar stort) med äldre örhängen. Spelningen stegrar successivt och som nästsista låt innan extranumren kommer den, låten som jag och stora delar av publiken suktat efter hela kvällen - "Song Against Life". Då rattar ljudteknikern fram en missljudande rundgång.
Gör det var som helst, men inte i en svettig, hetsig version av "Song Against Life"! Det är en fadäs av enorma mått. Bandet låter sig dock inte påverkas och för hitlåten i hamn med bravur. När de sedan återvänder och levererar en intensiv version av "Now she sleeps in a box in the good soil of Denmark" slätar de effektivt över teknikerns tillkortakommande och visar även med eftertryck att de trots smådålig dagsform är ett av Sveriges mest intressanta popband.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!