Vem kan numera konsten att häckla?
Foto:
"Vårt dagliga rånmord giv oss idag."
Tidningen hade i stort sett fyra älsklingsfiender: Tronen, altaret, penningpåsen och militären, alla hörde ihop. Det som säjs om konungahuset är som lite aktuellt fortfarande, även om G5 och CXVIG inte har samma tyngd:
"Det är för besynnerligt att bara man en enda gång yttrar sin personliga mening, så vill dom ha republik."
Ett av Naggens hatobjekt, kyrkan, fick vad den tålde. Så här korumade en fältpräst till soldaterna:
"När I dragen ut på krigets ärorika fält skolen I alltid uppföra er som kristna soldater& Sticken aldrig ihjäl en fiende på söndagarna, icke ens kvinnor och små barn, ty det är sabbatsbrott och blir aldrig till välsignelse&"
Tänk vad det kunde skrivas om dagens religiösa relationer!
Till dom här replikerna är det mestadels skickligt elaka bilder. En teckning med en dumdryg domare beledsagas av texten:
"Åtta gånger har ni blivit ådömd straffarbete, i fängelset har ni dessutom fått både prygel och mörk arrest, men ändå kan man inte se skymten av något ädelt hos er".
Säj inte annat än att vissa saker känns aktuella!
När man bläddrar i boken förstår man att det svenska samhället delvis har förändrat sej till det bättre! Men, bevars, det har tillkommit annat som väl vore värt några blodstänkande ordavrättningar.
Den flitige kåsören "Skarpögat" frågar i en rubrik:
"Vilken är er älsklingsmördare?" En betraktelse i dag skulle kunna visa karikatyrer av Bush, Laden och Putin m fl med en dräpande text.
Den amerikanska presidentkampanjen som kostar 7,3 miljarder kronor, borde det vara ganska enkelt att håna våldsamt.
Och vad skulle en skoningslös satiriker inte kunna utbrista i fråga om världssvälten i förhållande till svensk anorexia eller alla de tusenden matprogram som förorenar vårt land t ex. Den globala miljöförstöringen i förhållande till vårt västerländska sätt att leva gudlöst gott skulle en god tecknare kunna göra mycket av. Tänk t ex ett svenskt barn, hållande på att drunkna i sina 635 leksaker, upptagande den senaste bíldtelefonen och gråtande ringa sina frånvarande föräldrar, sägande: "Jag har ingenting att göra!"
Kungen finns väl inte så mycket att säja om numera, maktlös som han (möjligen?) är, men dampressens osannolika fjanteri kring tronen och dess underliga såtar borde fått det att vattnas i munnen på Naggen.
Hur mycket skulle inte kunna ritas och skrivas om idrotts-, främst ishockey- och fotbollsstjärnornas osannolika villkor och sportjournalisters larviga fjantande kring dessa stjärnor, väl påminnande om dam- och kvällstidningsjournalisternas kungaslickeri?
Man kan se en vit Zlatan sittande på en kolossal hög med guldpengar med jättestora fötter men med litet huve, och på ena sidan högen svältande svarta barn med svullna magar, på andra sidan högen knäböjande och hänförda sportjournalister, som kryper uppför guldhögen för att få kyssa fotbollsskorna!
För att inte nämna en mängd andra vrångheter och galenskaper som förtjänar att tacksamt avhyvlas!
Så jobbar vi med nyheter