Om man tar en gryta och kastar ner en dos rock, blues, bluegrass, country, folkrock och jazz, och garnerar anrättningen med en knippa friform, ja, då får man Grateful dead. Gruppen bildades 1965 i San Francisco. De blev en av de grupper som startade och personifierade hela hippierörelsen. Med tiden utvecklades gruppen till ett samhällsfenomen med sin trogna och växande fanskara: Deadheads som troget följde bandet på turnéerna genom USA. Det var en heltidssysselsättning, fram till 1995 då stilbildande gitarristen Jerry Garcia dog hade man gjort över
2 300 konserter!
Vad berodde denna hängivenhet på? Jo, det ligger helt i bandets alternativa filosofi: Långa konserter på tre timmar och mer, ständiga ändringar i setlistan (man plockade fritt ur en låtpool på ett par hundra låtar), och oförutsägbara jam. En konsert var helt enkelt aldrig den andra lik. Motsatsen till Madonna, kan man säga. Som ett förebud till dagens fildelningsdebatt tillät man fri inspelning av konserterna, men man fick skriva på ett intyg att inte göra ekonomisk vinning på kassetterna. Följaktligen finns hur mycket material som helst på Internet.
Grateful är som ett modernt stridsflygplan som bygger på en instabil plattform, funkar datorn kan man göra fantastiska saker, funkar den inte störtar planet. När Grateful dead var inspirerade och allt fungerade var gruppen en oförutsägbar och oefterliknelig svängorganism. Men allt har ett slut, droger och misskötsel av hälsan tog sin tribut och 1995 dog Jerry Garcia av en hjärtattack på ett behandlingshem. Tusentals människor samlades för att sörja i parker över hela USA på ett sätt som bara kan jämföras med när Elvis och John Lennon dog. I Sverige: Vem fan är Jerry Garcia?
Nu turnerar återstoden av gruppen igen under namnet ”The dead” Jag läste också för ett tag sedan att ”fusiongruppen” Phish ska återförenas och ge sig ut på turne i staterna på nytt. De är det senaste tillskottet i jambandstraditionen och ett mycket bra sådant. Men de lär väl inte komma hit. Vår kritikerkår, sprungen ur sträng punkestetik har inpräntat sin läxa duktigt: det ska vara korta låtar, nervigt utspel, gärna samhällskritiska budskap och så aldrig, aldrig improvisationer och jam inom rock. Aldrig!
Jag hade turen att se Grateful dead live en gång, en kall oktoberkväll 1991 spelade de på hovet i Stockholm. Det vimlade av batikklädda jänkare i jesussandaler som hängt med över Atlanten. De tyckte det var kallt i Sverige. Jag måste hålla med.
Lyssna på Youtube: Grateful Dead: Shakedown street från Rockpalast 1981