Växternas sexualsystem i fokus i Nils Uddenbergs jubileumsbok om Linné

Botanik är sexigt. Det tycker professorn och författaren Nils Uddenberg, en av huvudpersonerna när Linnéåret nu går av stapeln. På Carl von Linnés 1700-tal stämde det definitivt, då växternas fortplantning blev ett sätt att förtäckt tala om vår egen erotik, framgår det i Uddenbergs nyskrivna jubileumsbok.
Ackompanjerad av vackra, närgångna fotografier av Helene Schmitz och botaniska texter om Linnés ursprungliga sexualsystem med 24 växtklasser, berättar Uddenberg om en frispråkig, gudstrogen och krävande professor som redan i 20-årsåldern bestämde sig för att reformera växtsystematiken.
Trots att Linné inte gick på en enda föreläsning i botanik lyckades han skapa ett nytt system som inte bara ordnade kända växter utan också lämnade plats åt de nya som hela tiden dök upp.

Förtjust om erotiken
Att blommorna var växtens fortplantningsorgan var en ny stridbar teori som Linné tog till sig redan i tonåren. Hans förtjusning inför tanken att erotiken finns närvarande även i växtvärlden lyser igenom i många av hans skrifter och artbeskrivningar.
- De flesta är väl intresserade av erotik och sex, men Linné utnyttjade verkligen det. Det var en del av hans populärvetenskapliga gärning, att han använde ganska ekivoka metaforer för att väcka intresse, säger Nils Uddenberg.
När Linné inte hittade någon synlig funktion hos kronbladen beskrev han dem som brudkammaren där befruktningen äger rum, blomman blev en del av växternas erotiska glädje. När Gud gjort människans kärleksbestyr så ljuvliga, varför inte unna växterna samma lycka?

"Sannerligen queer"
Blommans ståndare talar han om som män, pistillerna är kvinnor. Dessa parar han ihop i de mest udda konstellationer. Klassen Enneandria rymmer blommor med nio ståndare och sex pistiller, ett förhållande som Linné beskriver som nio män i ett äktenskap med sex kvinnor. Detta i ett 1700-tal då det inte på något sätt var självklart att även växter fortplantade sig sexuellt.
- Det är sannerligen queer. Men det är de djärva metaforerna som fastnar i minnet, säger Nils Uddenberg.
De latinska växtnamnen är en annan källa till glädje.
- Han drar sig inte ett dugg för att anspela på det erotiska. Liksvampen som verkligen ser ut som en ståkuk heter också Phallus impudicus (den oblygt resta manslemmen på latin).

Var något på spåren
Precis som dagens forskare drömde Linné om att komma på växternas "naturliga ordning". Men för prästsonen från Småland var det självklart att det var Guds ordning.
Med framgångarna följde ett osvikligt självförtroende, och Nils Uddenberg skriver hur Linné tänkte att Gud valt just honom för att ordna naturens myller av livsformer. "Deus creavit - Linnaeus deposuit" var Linnés egna ord, "Gud skapade - Linné ordnade upp det hela". Även om han var medveten om att sexualsystemet knappast kunde vara Guds naturliga ordning stod han fast vid det.
- Vi lever ju i evolutionslärans tecken och det naturliga systemet i dag återspeglar evolutionens gång. Linné ville komma på hur Gud hade tänkt. I princip trodde han på en konstant skapelse, arterna skapades av Gud.
Men i slutet hade han teorier om att nya arter kunde uppstå genom att gamla korsades, korsningar som uppstod utan att Gud skapat dem. Han var definitivt något på spåret.
Det förra Linnéjubileet, för hundra år sedan, kantades av panegyriska skrifter om den upphöjda blomsterkonungen - en bild av Linné som Nils Uddenberg inte vill bidra till.

Humörsvängningar
- Han var en komplex person, inte alls så kul att ha att göra med. En lysande pedagog, men som många stora forskare hade han rejäla humörsvängningar. Jag tycker han verkar ha varit både deprimerad och sjukligt uppstämd.
Samtidigt var härsklystnaden och det osvikliga självförtroendet en förutsättning för att klara av att kartlägga hela blomsterriket.
Artbenämningarna blev ett sätt för Linné att manifestera sin makt och fortfarande används hans binominala namn, med ett släktnamn och ett artepitet. På egen hand, med manisk konsekvens, namngav han tusentals växter som hans lärjungar hämtade hem från världens alla hörn.
- Det är ett underbart uttryck. Jesus och Linné hade lärjungar. Alla andra har elever.
Varför är systematiken viktig än i dag?
- Vi människor har ett behov av att sätta namn på saker och ting. Att kunna definiera är förutsättningen för all teoretisk biologi.
Artkunskapen är basen för biologin, allt går tillbaka på att vi kan skilja en livsform från andra.

Information till våra läsare

Växternas sexualsystem i fokus i Nils Uddenbergs jubileumsbok om Linné

"Gud skapade - Linné ordnade upp det hela." Orden är Carl von Linnés egna, ett självsäkert geni som aldrig tvekade om att han skulle reformera systematiken. Och han hade all anledning att vara kaxig.