Veckan närmar sig slutet. I horisonten skymtar ljuset från den lediga helgen. Fredagen övergår i ledighetens skepnad. Helgen breder ut sig till tonerna av The Cryin´ Shames som kärleksfullt sjunger: Please Stay. Norrköping öppnar famnen till en lördag fylld med ledighet och kärlek. Släntrandet i centrum avslutas på det härliga Café Broadway.
Lördagen går i Melodifestivalyra.
Mer eller mindre kända artister skall likt en idrottstävling göra upp om kommande framgångar eller bottennapp. Jag skall naturligtvis följa spektaklet på avstånd. För att på ett behagligt sätt överleva schlagerkvällen skall jag i förebyggande syfte fylla på med bättre musikaliska inslag. Med bestämda steg beger jag mig denna förmiddag till Sveriges bästa skivaffär. I hörnet Drottninggatan och Knäppingsborgsgatan ligger Vaxkupan – detta tempel fyllt med musikaliska upplevelser. Jag kastar mig ut på Drottninggatan med välfylld skivönskelista. Spårvagnen susar förbi när jag försiktig och stapplande korsar Drottninggatan. I mp3-spelaren njuter jag av St Mikaels och låten Stroll On Stumblin´ Street från debutplattan ”Mind Of Fire”.
Jag passerar Skafferiet.
Slänger ett öga genom fönstret i förbifarten och vinkar åt Karin som med sina vänner njuter av dagens första latte. Jag hör musik på avstånd. När jag svänger runt hörnet på Knäppingsborgsgatan känner jag igen en av världshistoriens bästa låtar – See Emily Play med Pink Floyd som strömmar ut från Vaxkupan. Låten förebådade gruppens bästa album – ”The Piper At The Gates Of Dawn”. Sångaren Syd Barrett blev aldrig bättre än så här.
Jag säger hej till de alltid lika coola och kunniga pojkarna i Vaxkupan. De välfyllda skivhyllorna får inte en lugn stund. Det börjar bra. Jag dyker ner bland plattorna på bokstaven D. Den silverskimrande cd:n ”Tio Bitar” med Dungen möter mitt öga. Det skulle egentligen räcka med den för att överleva schlagerkvällen. Jag letar vidare med förhoppningen att kunna stryka ytterligare något från min lista. Det är mycket annan spännande musik som passerar revy och risken för spontanköp är uppenbar. Skivhögen fylls på med den härliga engelska 60-talstjejen Sharon Tandys platta ”You´ve Gotta Believe” och de tokiga Bonzo Dog Band´s Tadpole. Sångaren Vivian Stanshall är här i toppform med låten I´m The Urban Spaceman.
Jag frågar J, som förstrött hänger bakom disken, om han har något hemma av det som finns på min lista. Jag vill ha gruppen Myllas debutplatta ”Vanya”. Det är bland det skönast jag hört på länge, jag fyller på med Life On Earth och deras fullängdare ”Look! There Is Life On Earth”. Med välfylld väska vandrar jag vidare, till tonerna av The Garden Of Love med Peter Grudzien. Siktet är inställt på Café Broadway och en skön stund i genuin 50-talsmiljö. På väg hem möter jag i Karl Johans Park, två bekanta som kärleksfullt promenerar hand i hand mot Resecentrum. Det är Elissa och Mod. De skall resa iväg för att avnjuta Melodifestivalen på plats. Småfnittrande berättar de om den specialchartrade tågkupén – The CC Rider.
Jag förstår ingenting.
De ser ut att få en skön och kärleksfull kväll tillsammans.