Ty en dag börjar det gå sämre, publikens intresse falnar. Men det finns hopp om man har kylan att vänta några år; nostalgifaktorn ökar med tiden och det kan man ta tillvara på om man är smart och har timing.
Vi ser återföreningar på löpande band, en del mer lyckade än andra och förhoppningsvis med åtminstone några originalmedlemmar. Genesis t ex har samma uppställning som under sina storhetsår på 80-talet och låter följaktligen mycket bra även om Phil Collins har tvingats sänka tonarten på några låtar och man inte bjuder på några nyheter. Man har mycket riktigt sålt ut arenor i både Europa och USA, timingen var alltså helt rätt.
Ett annat bra exempel på timing är Led Zeppelins återkomst på scenen, den verkliga rysaren. Men jag vet inte riktigt... Minns ni Robert Plant, sångaren? Han med den höga, skrikande rösten som skapade skola bland generationer av hårdrocksångare? Tyvärr har hans röst åldrats i samma takt som han själv, ska han fixa Zeppelins gamla material får han nog sänka med en oktav! Frågan är: Hur roligt blir det då?
Nu är ju detta ändå exempel på stora, inflytelserika grupper som skapade egna stilar och vars musiker i allmänhet har varit och är enormt framgångsrika. Men det finns en bakgård där man hittar de där grupperna som huserade på listorna med en eller ett par hits under några år och som helt enkelt inte hade den äkta begåvningen. Men man hankar sig fram här och var där det går.
Jag läste att den gamla tyska 80-talsgruppen Alphaville (ni minns ”Forever young” och ”Big in Japan”) har spelat på Viking line under hösten och att man tydligen har gjort det med jämna mellanrum de senaste åren. Där har man också kunnat åse 70-talsgrupperna Nazareth och Uriah Heep.
Får man börja spela på Viking line är man med andra ord inte direkt på väg uppåt.
Men det värsta exemplet på karriär-ras kan vara den tyska discogruppen Boney M som nyligen framträdde i en by i Sydossetien (utbrytarrepublik i Georgien) nära rebellfästet Tschinvali.
Det är vad jag kallar ett riktigt fett öken-gig! En intressant detalj är att det under senare år funnits tre olika Boney M, vart och ett med olika originalmedlemmar. Dessutom var gruppen en fejk från början, ett hopplock av samma producent som senare gjorde stor skandal med det största fejkbandet av dom alla: Milli Vanilli. Så kan det gå... Läs och lär, alla unga, ivriga Idol-aspiranter!