Nyårsrevyn var nära att ställas in i år.
Det hade varit väldigt synd.
Skrattbrand på Grand en en riktigt lyckad nyårsrevy som både sprakar och värmer.
Ibland har det varit för långt mellan skratten i nyårsrevyerna. Så var det definitivt inte i år. Skratten var spontana och många, men kanske inte av den typen att man kippar efter andan.
Allt drar igång lite tveksamt med en småtjatig sketch och reklampaus. Men lugn – det tar sig i Skrattbranden.
De där showiga utfyllnadsnumren med småfånigt bensprattel har fått stryka på foten. Istället har man plockat in stunsiga och skojiga sketcher och sånger av riktigt bra textförfattare. Ganska många nummer är hämtade utifrån – från Skåne i söder till Östersund i norr. Några är skrivna av kända komiker och revyprofiler som Henrik Dorsin och Anna Bromée.
Detta har blandats upp med egna nummer med bra klass som ger en lokal färg. Lotta Källström har seglat upp som en pålitlig textförfattare och driver med swingersfesten i Porrköping, där Mattias Schönbeck dyker upp som förvirrade golfare i en mask som får honom att påminna om Ugglan Helge. Festen måste vara en stekt sparv för en nyårsrevy. Snacka om tacksamt ämne. Mindre givet känns skeletten från Hörsalsparken som i ett överraskande kul och svängigt nummer dansar upp på scenen när deras gravar har försvunnit.
Carina Perenkranz är motorn bakom hela Skrattbrand. På scenen gör hon med bravur Moder Jord i en fyndig sketch med allvarlig i underton. Kring henne kretsar en full Måne, riktigt bra spelad av Mattias Schönbeck.
I år har Carina Perenkranz förpassat sin gumma "Greta" till hemmet och kanske var det dags. Men hon och gubben (en lysande Lars Fager) är ändå med i en livsbejakande sång om att leva "La doce vita" på äldre dar. Det går förstås hem i den grånande publikskaran!
Revyn är nästan helt befriad från elakheter och plumpt politikerförakt. Buskisinslagen är få, men de finns. Ett sådant – som ändå är helt okej – är Lotta Källström desperat raggande "Petra" från Strömsholmen i somras. Lotta jobbar ut mot publiken när Petra med läppstiftet utsmetat i mungipan försöker få med sig någon karl upp till hotellrummet. Få kan som Lotta gå från att skickligt agera vinglig fylltratt till finstämd skönsång ( i "Min plats på jorden").
Men hela ensemblen är lyckad och bubblar av spelglädje och positiv energi. Den bjuder också på ett par nya ansikten – sångaren Johan Ringström och skådespelerskan Pernilla Parszyk, känd som Carinas kollega i reklamfilmen om Judit och Judit. Hon har rutin, pondus och är strålande när hon inleder andra akten som vaktmästaren Hasse. De både nykomlingarna övertygar med mimik och känsla i ett överdrivet teatraliskt nummer som anspelar på teaterklassikern "I väntan på Godot". Det tar ställning för alla stackars pendlare och SJ sågas längs fotknölarna. Det kom lägligt efter alla haverier i tågtrafiken! Rätt i tiden ligger också Johan Ringströms kärlekssång till sin smarta telefon med touchscreen.
Scenen är intim och fungerar utmärkt när man sitter långt fram. Men det bildas kö i gången och frågan är hur bra de ser som sitter längst bak i lokalen, när salongen inte är graderad?
Nummerrevyer brukar sakna röd tråd, men i Skrattbrand löper ändå ett brandgult band av glöd och hjärtlighet. Dessutom bjuder den på variation, högt tempo och mycket entusiasm. Det är definitivt en av de bästa nyårsrevyer jag har sett i Norrköping.