Variant på succékoden
DAN BROWN Änglar och demoner Albert Bonniers
Tur att det är samme författare som har skrivit båda böckerna, annars hade han blivit stämd på plagiat. För båda böckerna är precis samma bok. De till och med börjar på exakt samma sätt. Man kan riktigt se framför sig hur förläggaren kallar till sig Dan Brown när han skrivit Änglar och demoner. "Hördu Dan, det är en förbaskat bra och spännande bok du har skrivit. Varför tar du inte och skriver en likadan till. Det här med katolska kyrkan är bra, en professor i religiös symbolik är en perfekt hjälte. Skruva bara till intrigen något och tona ner kärleken lite i nästa bok".
Intrigen i Da Vinci-koden är närmast genial, men för övrigt är boken ganska taffligt skriven. Här är det tvärtom. Intrigen är ordinär, helt okej utan att vara briljant. Däremot är boken som helhet bättre. Kanske beror det på att Robert Langdon är mer mänsklig här, han blir till och med kär. Eller också beror det på att man inte blir så överväldigad av intrigen att man hela tiden måste springa till bokhyllan och ta fram uppslagsboken för att kolla om Maria Magdalena verkligen sitter bredvid Jesus på Da Vincis Nattvarden.
Änglar och demoner borde vara mer aktuell än någonsin nu i dagarna, då det precis valts en ny påve. Även i boken är det påveval, men frågan är hur den gamle påven egentligen dog? Och kommer Robert Langdon och hans kärlek att hitta den tidsinställda bomben som placerats i Vatikanstaten. De måste inte bara hitta bomben, de måste också leta reda på de kidnappade kardinalerna som mördas en efter en.
Så jobbar vi med nyheter