"Varför måste ni ändra på sånt som är bra för?"
Lite personangrepp kan man få bjuda på när man är krönikör med rätt att sticka. Som mot Håkansson och Rosandher. Foto: Janne Forsby/arkiv
Foto:
Staten stjäl. Inte via skatterna, dom gnäller bara de rika om. Vi andra plundras på livskvalitet och välfärd. Och staten har en hel hord av fogdar som sköter utplundringen.
Hur ska man illustrera det? Kanske med en liknelse. Tänk dej att det sitter några barn på ett dagis och pladdrar och leker med byggklossar och legobitar som de flyttar hit och dit. Det ser ju gulligt ut.
Tänk dej nu att det är vuxna som sitter på kontor i landsting och kommun och leker med vårdavdelningar och sjukhusplatser och levande människor och flyttar dom hit och dit utan att ta råd av andra än varandra.
Då har du bilden av politiker i arbete och där finns inget gulligt. Sådana angrips sällan öppet. Nämner man några vid namn -- Rosander, Håkansson - bedöms det som personangrepp.
Men det är dags för lite klarspråk nu.
Man kan inte vara makthavare och privatperson på samma gång. Man kan inte öka sin månadslön med sextontusen och planera att trampa sönder sjukvården i Finspång och samtidigt bli betraktad som medmänniska. Man kan inte låta gamla och sjuka stå i årslånga köer och sen köra dom kors och tvärs i länet för att alla likadana legobitar ska ligga på samma plats - tixempel i Motala (eller rentav i Oskarshamn? Ryktena går) - utan att bli kritiserad och rentav föraktad.
De här politikerna kallas folkvalda och har till uppgift att sno från vanligt folk och ge till de rika. Joodå, alla kan ju se att pengarna flödar uppåt i samhället med väldig fart! Men vem i herrans namn har valt sådana politiker? Inte du, inte jag. Vi skulle tvärtom välja bort dom om vi kunde.
När man kommit upp i min ålder får man viss kontakt med sjukhus och vårdcentraler. Där träffar man dom som vet någonting om vård.
Man ser att kunnandet finns på golvet där det jobbas, bland sköterskor, läkare, vårdbiträden och annan personal, inte på de höjder där makthavare rör sej.
Förr hade vi skribenter som ständigt bevakade de mäktiga. Vi hade dagsvers-poeten Zäta Anderzon som skrev (i juni 1984):
<B><I>Detta indragningsnit
ropar ingen hurra för!
Säj, va´ måste ni ändra
på sånt som är bra för?</B></I>
Och vi hade revymakare som gisslade överheten. Just nu förbereds länets nyårsrevyer, som kan befaras bli lika snälla och uddlösa som vanligt. Annat var det på Tjaddens tid. Han sitter i sin himmel och följer vad som händer och nynnar:
<B><I>Behöver man en operation
så får man stå i kö.
Och är man uppåt åtti år
så hinner man å dö.
Då sparar Palle Håkansson
en extra liten slant.
Och då är målet nått - inte sant?</B></I>
Så jobbar vi med nyheter