Varför är ni så tysta?

Det var likdadant när jag försökte starta ett kulturmanifest förra året. Inte en jävel brydde sig. Förutom en väldigt massa “vanliga" människor. Det kommer fortfarande fram så kallade “vanliga människor" och vill diskutera det där manifestet. KulturSverige är skygga, ängsliga, skitnödiga, patetiska jävlar. Förr fanns Moberg. Förr tog författaren risker. Vad gör man nu? Sitter med det ena benet över det andra i Babel och pratar om sig själv oavbrutet, konstant. Var finns kulturens engagemang i dag? Eller så är det mig det är fel på. Jag kanske skulle hetat något annat. Kanske är jag allt för obetydlig för att min röst ska höras in i den kulturella världen. Det må så vara. Men alla era röster! Alla ni andra som skriver, ringer, mailar och skriker. Ni hörs! Men de har tydligen ljudisolerade väggar. Skamligt är ordet. Jag hoppas deras ynkedom kommer rusandes mot dem och biter de i deras beniga, nedsuttna arslen. Jag hoppas deras egon spricker som såpbubblor i vinden. Deras tystnad är samförstånd till en allt grövre samhällsordning. Vad det här landet behöver är FLER människor som vågar något, som sätter sitt arsle på spel, som skriver böcker, spelar teater, gör musik, målar, eller vad det än är, för andras skull och inte bara sin egen. Vad det här landet behöver är en eldfackla under det kulturella bygget som allt mer börjar lika en kyrkogård. Varför kan inte någon av alla de hundratals släppa sitt ego till marken för några timmar och ställa upp för den här saken? Var är mitt kära författarförbund? Var är alla märkvärdiga akademiker som älskar att teoritisera hela världen, som älskar när svagheten blir problematiserad men aldrig själva varit i närheten av vad det vill säga att råka ut för FK? Var är de? Var är alla seriösa, blinkande, piprökande kulturbärare i detta land som gärna sitter och knarrar i morgonsoffan när nya boken ska säljas in? Var är de förbannade Kulturnyheterna? Var är alla starka viktiga röster som ställer sig upp för den enskilda, svaga människan och mot ett förtryckande samhälle? Det finns ju hundratals viktiga röster som har chansen att att göra sin röst men inte tar den. Som vanligt är det den ensklida, vanliga människan som får stå upp för en ny, värdigare värld, precis som vanligt. Tack Gode Gud för att jag är en av er och inte kidnappats upp till den förbannade kulturvärlden.