Dävadädö
Choppevents nyårsrevy på Skandiateatern
Medverkande: Carina Perenkranz, Lars Fager, Pontus Helander, Linda Olsson, Mattias Schönbeck, Elin Ringborg och Lotta Källström.
Regi: Pontus Helander
Koreografi: Denny Lekström
Kostym: Ahn Dau
Ljud: Magnus Jonsson/Milk Studios
Hen-debatt, sverigedemokrater med stålrör och Mattias ?Dyrbro? Stenberg. Här sveps snabbt och skojfriskt över årets händelser händelser i årets nyårsrevy.
Något man återkommer till är förstås Skandiateaterns granne, störande ljud, decibelmätningar och publiken beröms för att applådera så tyst. Elakare än så blir de inte.
Sedan får vi en hel massa schlager förstås - det är numera ett självklart revyinslag. Men kanske kunde schlagerpotpurriet ha gjorts ännu mer dråpligt. Exempelvis ?Euforia? som Elin Ringborg sjunger blir trist stillastående. Linda Olssons ?La voix? blir lite roligare och hon imponerar förstås med sin sång.
Hennes röstresurser och säkra scenutstrålning bidrar till ett proffsigt helhetsintryck. Under kvällen får hon också axla rollen som den återvändande stjärnan som tillåts bli personlig och bjussa på en anekdot från scenen.
Det nära tilltalet och allsången från hennes genombrottsmusikal Mary Poppins bryter muren mellan publik och scen. Men man kan undra om det inte finns några roliga bakom-kulisserna-historier från Skandiateaterns tid som hade passat att berätta så här under sista föreställningen?
Att publiken älskar Carina Perenkranz står utom allt tvivel. Hon möts med applåder när hon äntligen dyker upp på scenen i slutet av första akten. Den griniga tanten som väntar på bussen gör hon förstås med bravur.
Andra oförglömliga typer är Pontus Helanders Ronny och Raggeaktiga sommelier som inte spottar i glaset - och gör han det sveper han det ändå. Sedan visar Elin Ringborg prov på riktiga komediennetakter med sin ivrigt krograggande donna.
Mattias Schönbeck gör sina figurer med tajming och skön mimik. Och Lars Fager kämpar i ett glittrigt ålskinn i rollen som playboy-bunny. Men ingen av dem har fått några större skrattroller.
Den bästa sparar vi till sist. Lotta Källlström nummer om hen-ordet och hennes spasmiskt dansande höna som ska värpa ut en äggskalle är helt fantastisk. Hon har också författat den aktuella och träffsäkra sketchen om Sverigedemokrater som snurrar in sig i sin nolltolerans.
Sedan får vi inte glömma de fina kostymerna. De gör nyårsrevyn Dävadädö till en sprakande och glittrande visuell fest. Revyn blir en varm, humörhöjande och värdig final för Skandiateatern, men lite mer skrevsparkar och rallarsvingar med lokal skruv hade inte skadat.
