Vanligt folk formulerar sej enkelt. Som Britt-Ingrid Stockfeldt och Barbro Mattsson på vår ledarsida 15 november. De skrev att "när någon får mer så är det någon annan som får mindre". Visst - och det visar på vår huvuduppgift, att ta itu med fördelningen! Ett fåtal gör i dag jätteförtjänster medan vi andra får allt svårare att få ihop till käket och hyran.
Någon gång i min ungdom lanserade Konsum en slogan: Ej tjäna på andra men tjäna varandra! Det blev ett jävla liv. Småhandlarna kände sej utpekade. Om vi skulle ta upp denna slogan i dag skulle den inte riktas mot pizzerior och korvkiosker eller ens mot Ica utan mot privatisering av skolor, vård, omsorg och allmän välfärd som tele, el, banker, arbetsförmedling och försäkringsväsende.
Inga fler privatiseringar! Och statliga företag ska inte gå med vinst, de ska producera billigast möjligt för allmänheten.
Vi skulle utgå ifrån att vi lever i ett klassamhälle. Där finns ingen medelklass. Det finns de många som arbetar och ett fåtal som berikar sej på de mångas arbete. Två klasser alltså, underklass och överklass. Klass mot klass.
Bankerna gör fantastiska vinster. Ger ingen ränta på våra lönekonton men tar hög ränta av oss när vi lånar. Deras vinster är stöld från allmänheten. Det vet bankdirektörerna, men hejsvejs, så länge ingen protesterar så...!
Vårt parti ska protestera. Och införa en lagstiftning som omöjliggör sådana stölder.
På vårt program ska det stå: Inga fler privatiseringar! Inga fler avskedanden utan att de avskedade garanterats sin fortsatta försörjning! Arbetstidsförkortning, sex timmars arbetsdag med oförändrad lön! Stopp för bemanningsföretag! Statlig arbetsförmedlig!
Statliga storbanker och sparbanker! Bort med utgiftstaken, pengar som finns ska användas! Inga svenska soldater utomlands!
Vår socialdemokrati ska inte locka väljare med löften hit och dit utan med en tydlig klasspolitik som vädjar till alla hederliga, arbetande människor, till oss som gärna betalar några kronor mer i skatt för att våra sämre ställda kamrater ska få en hygglig tillvaro.
Vi som tänker så är i majoritet. Det begriper inte våra politiska höjdare. För dom har partier blivit klätterstegar till välbetalda ställningar. Den som tjänar hundratusen i månaden har ingen aning om hur vanligt folk har det - och tycks inte bry sej om det heller.
Tage Danielsson visste vad förnyelse var. Honom ska vi lyssna på: