Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Våra nästa i bild

Des Moines, USA. Junior har sin betongsäng under en bro.
FOTO: EMMA LARSSON

Des Moines, USA. Junior har sin betongsäng under en bro. FOTO: EMMA LARSSON

Foto:

Kultur och Nöje2003-11-13 06:00
De finns där hela tiden, det är bara att öppna ögonen.
Det skriver Emma Larsson som är ung fotograf och bland annat har vunnit Arbetets museums dokumentärpris för ungt foto. De här unga människorna bor i Des Moines, Iowa, USA. De bor på gatan, i ?den här bilen är min för jag hittade den?, under broar. De har ingenting. Det ser vi i deras ögon, det syns i deras frusna kroppar, betonade i gråskalor.
Eländesbeskrivningar har vi kunnat följa i mängder av fotoutställningar på det här museet. Elände från alla tider. Ändå känns det här som en ny berättelse. Det måste ha med människorna att göra. Det är nu, det är mitt i en sorts välfärd, det är droger sin sså tydligt är välfärdens pris. De är ockuperare. De är människor som inte hittar någon annan plats i samhället, skadade, slitna, piercade och skurna. Kanske har de valt utanförskapet, med det val man har om man är beroende. De hittar något skrymsle att vila i. Någon är gravid, enda vännerna bor också under broar. De är våra nästa.
Emma Larsson är tidningsfotograf i Skåne, men är oftast frilans. Hon har också fått pris från Pressfotografernas Klubb.
Två serier visas på Hyllan på Arbetets museum. Ung utan hem och Tusentals sjömil emellan.
De har olika kvaliteter. Tusentals sjömil handlar om traden mellan Malmö och Hamburg. Om jobbare på sjön, de är nästan alltid borta och därför nästan alltid med en längtan. Till ett hem, till barn, till kvinnan. Slitet kan man se, värk säkert, ingen ler. Det är män och containrar, det är en evig väntan mellan arbetspassen. Det är en tristess utan nåd.
Det är bra skildrat.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!