Välspelad och fängslande meolodram
ÄLSKAR DIG FÖR EVIGTFilmstaden***
Foto:
"Älskar dig för evigt", en perfekt titel på en välspelad och fängslande melodram, fotograferad enligt dogme-skolans regler för osminkad realism, som handlar om det där egentligen stämmer när den studenten ligger totalförlamad strax innan bröllopet, hans sambo förälskar sig i läkaren, som i sin tur bedrar sin fru, som själv orsakade olyckan som låg bakom alltihop. Kärleken är nog så äkta par för par tills regissören Susanne Bier låter ödet slita och knyta band mellan människor.
Passion och sorg går i ring, som i en film av Almodóvar, men med spanjorens förkonstlade stil utbytt mot bilder som sätter några gripande porträtt av desorienterade människor i centrum. Närbilden av individens nakna känslor är Biers främsta uttryck och det använder hon väl. I viktiga ögonblick blir bilden storkornig och svartvit, som en sorts interpunktion. Det befintliga ljuset varierar så mycket i styrka och färg att det ofta tillför både formvärde och suggestion. I början och slutet är bilden negativ och rosafärgad, en spegling av den unga kockans romantiska livssyn. Hon drabbas hårdast av känslans förändringar, men står också friast i slutet på ett sätt som de övriga inte gör.
Melodramen, eller såpan som vi säger i dag, om lycka och olycka i medelklass, var mycket vanlig på bio förr. I dag är de sämre om de görs i USA, importeras ofta inte om de görs någon annanstans och är i övrigt ersatta med TV-följetongerna. Dogmefilmerna har liksom Almodóvar förnyat filmsåpan och höjt dess publikprofil, till glädje för dem som vill identifiera sig med verklighetstrogna människors livsdramatik.
Samtidigt är det en poäng att såpamönstren är så envisa: det ska till kris och konflikt och här t ex ligger läkarromantiken i botten, fast med den tjusige kirurgen utbytt mot en rätt mänskligt undanglidande trebarnsfar. Biers film visar nog summa summarum dogmeskolans stora plus- och minusvärden: närhet, realism utan slentrianförsköning, men kanske också lite torftigt i längden. Konstljus och komposition har sina fördelar, som inte minst andra filmer av Bier visat ("Pensionat Oskar", "Livet är en schlager"). Sevärt är det i alla fall.
Så jobbar vi med nyheter