Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Våld i ryggmärgen

Ett hav av blod. En porträttbild av en kvinna som seglar på en liten båt. Känd som självmordsbombare.
Finns det någon annan än en kolerisk israeldiplomat som skulle tyda den installationen som en hyllning till en mördare?

Kultur och Nöje2004-01-20 06:00
Beröm av chefen har diplomaten sedan tidigare, nu uppträdde han som en lydig tjänare.
Vilken annan person som helst, vare sig han sett texten om "oskyldiga civila offer" eller ej, hade väl undrat, tänkt efter, frågat. Informerat sig. Vad har konstnären tänkt sig? Hur kan man läsa bilden? Si eller kanske så? Man kan få reda på mer och då se mer i bilden.
Så som man brukar se på konst.
Men Zvi Mazel reagerar med ryggmärgen, vilket en ambassadör inte ska göra. Han ska skicka en not eller åka hem för konsultation.
Efter den här incidenten som ju Israel kan låta få absurda proportioner, är det riktigt äkta otäckt med allt slödder som dyker upp i spåren. Nazister, andra med snedvridna politiska föreställningar, israel- eller palestinavänner som ser till att få näring för starka känslor och sådana som egentligen inte har någon övertygelse alls men tar vara på ett tillfälle till våld. Kanske var han sådan, killen som försökte knuffa ner utställningsansvarige från trappan.
Mycket klokt har redan sagts och skrivits, bland annat om detta som alltid händer när konsten rör om i samhällsrutinerna. Att många som inte har sett verket ändå kan säga att det är skit. Åter andra som inte har sett det säger att det är storslaget.
En kvinna på tv sa att hon for till Historiska museet för att se verket för att åtminstone veta vad som talades om. Det är en installation, en text och en speciell ljussättning. Hon tyckte det var en stark bild och gillade det hon såg. "Det finns ju ingen möjlighet, sa hon, att uppfatta det här verket som en hyllning till en mördare".
Ambassadören tyckte tydligen att det fanns en möjlighet och det är intressant att han grep den. Försvarare säger att han lever i en annan verklighet än vår. Men nu lever han som ambassadör i Stockholm. Kan han ha det lite tråkigt?
Svårt är det säkert. Den svenska yttrandefriheten bemöttes av ambassadören med våld. Inte vill han be om ursäkt heller.
Skicka hem honom! Leve konsten! Bra eller dålig!
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!