Vägen fram till den lille KGB-mannen
Staffan SkottSovjetunionen och det nya Ryssland 1900-2000Hjalmarsson och Högberg
Foto:
Boken är lättläst och Skott är oerhört kunnig om ryska förhållanden. Ändå måste man invända mot de tvärsäkra omdömena. Det är möjligt att Skott har helt rätt men eftersom källanvisningar saknas till direkta fakta är det omöjligt att undersöka närmare.
Visserligen finns i slutet av boken en lista på böcker om Sovjet så att den som vill kan fördjupa sig ytterligare. Skott skriver även själv i ett efterord att hans verk är en personlig och populariserad version av Sovjets historia från början till slutet.
Skott börjar med tsartidens fall, fortsätter med Lenins hårda år och Stalins långa tid vid makten och konstaterar att Stalin var en massmördare som knappast var mentalt frisk. Andra i omgivningen anser att han var paranoiker. Fast innan han kom in i politiken och kommunismen studerade han faktiskt till präst.
Så fortsatte det med Chrusjtjov, Brezjnev, Andropov, Tjernenko, Gorbatjov, Jeltsin och Putin. Om den senare vet man ännu föga. Men han har återupptagit kontakterna med gamla kommunistländer som Kuba och Nordkorea, han har sett till att den gamla sovjethymnen återtagits som nationalsång, den som hyllar Lenin och Stalin.
I Ryssland betraktas Pultin som en tråkig byråkrat utan utstrålning men som får saker gjorda. Att han saknar utstrålning besannas, enligt Skott. Om han får något gjort återstår att se, ännu har inga resultat visats.
Så jobbar vi med nyheter