Vågad film i 20-talsmiljö
STOCKHOLM (TT Spektra)Nya svenska filmen "Syndare i sommarsol" är vågad på flera sätt. Den är gammaldags litterärt berättad i en tid av snabba klipp. Och den visar sidor av manliga skådespelare vi inte är vana vid.
Ola Norell, Shanti Roney och Cecilia Frode i Syndare i sommarsol. FOTO: SANDREW METRONOME
Foto:
Frågan är hur mycket som hänt med kvinnans frigörelse och spelet mellan könen på 70 år.
- I både "Livet kan börja" och "Syndare..." är karaktärerna på väg in i ett yrkesliv, de har sin interna jargong och sina små hemligheter. Men det viktiga för dem alla är ändå frågan "hur fan ska jag få någon att älska mig", säger regissören Daniel Alfredson.
<b>Svartsjuka</b>
I filmen reser fyra män ut till ett hyrt skärgårdshus för en sommar av intellektuella övningar - och kärlek, när deras respektive kommer ut till ön. Men svartsjuka och svårigheterna att göra verklighet av höga ideal ställer till problem, och lättare blir det inte av de utomstående som efterhand kommer till ön.
"Syndare i sommarsol" bygger på en roman av Sigurd Hoel från mitten av 20-talet. Filmens manus är skrivet av Klas Östergren och för regin står alltså Daniel Alfredson, chefen för SVT drama som slog igenom med Guldbaggebelönade "Tic tac".
Och det är en film som går mot strömmen. Medan Jalla-generationens filmare vant oss vid okända skådisar som mer eller mindre improviserar fram sina repliker är "Syndare..." som ett gammaldags kammarspel. Skådespelarna, bland andra Maria Bonnevie, Shanti Roney, Rebecka Hemse och Cecilia Frode, har alla gedigen scenskolebakgrund och filmens ton är litterär.
- Jag ville göra en riktig kärleksfilm mitt i trenden med romantiska komedier. Något som tog kärleken på allvar. Jag bad Klas Östergren läsa boken, och sedan pratade vi oss fram till att det fanns en relevans för vår tid, säger Daniel Alfredson.
- Filmens huvudfråga är "vem väljer och vem låter sig väljas". Och den rör sig mycket kring temat manligt/kvinnligt. Vi tror vi är så radikala och förändringsbenägna i dag, men frågan är om krigen mellan könen inte är konstant. Redan på 20-talet var problemet för kvinnor att få ihop barn och yrkesliv.
<b>Visar allt</b>
Och så var det den scen som gör "Syndare i sommarsol" extra speciell. En kärleksscen mot slutet där faktiskt en erigerad snopp flimrar förbi i någon sekund.
- Det står ju knappast i regianvisningarna och jag funderade på om vi kunde behålla den, säger Daniel Anderson försiktigt.
- Men jag ville inte göra en massa klipp i den scenen, utan ambitionen var att det skulle vara så äkta som möjligt. En sekund... Där drog jag gränsen. Annars hade jag inte kunnat behålla den. Rollfigurerna tänker hela tiden på hur de ska komma varandra nära, men det blir fel hela tiden. När det verkligen händer är det viktigt att det känns äkta.
Så jobbar vi med nyheter