Vad vill filmskaparna säga? Vad är en film? Kommunikation? Presentation? Konst? Kanske alla, kanske några av dessa. En film som inte kommunicerar något förlorar lätt sin poäng. ?Faro? försöker ibland kommunicera men taffligt, ansträngt och nästan pretentiöst.
Hella och hennes pappa är på flykt. Polisen jagar honom för ett mord och socialtjänsten vill sätta flickan i ett fosterhem. Far och dotter drar till skogen och lever där i samklang med naturen. Estetiskt är ?Faro? lite av en dröm, den är snyggt klippt och den tar med tittaren med storm i urskogen. Innehållsmässigt har den en del problem som den aldrig lyckas ta sig an. En del sidohistorier är märkligt onödiga, som tittare får du knappt veta något om vad som hänt men ändå så pass lite att du undrar och mest av allt undrar du vad regissören vill kommunicera med dig som tittare. Livet är svårt? Vi är alla ensamma? Ingen tänker på någon annan? Familjen är viktigast? Kommunikationen är osofistikerad. Filmen innehåller det svårtillgängliga som också fanns i regissörens tidigare film ?Flickan? utan att ha dess styrkor.
Värst är att den sista scenen borde dra ut hjärtat men den berör inte alls speciellt mycket. Ett ?jaha? är allt som känns. Det hade varit bättre att känna sig ljummen inför formen istället för meningen.
