Vad ska man tro om tron?
Nu ska jag visa min originalitet! Jag ska inte skriva om EMU eller dess omröstning. Jag ska skriva om Gud! Det du! Högt ska man sikta! Det här beror på att jag nyligen läst Jonas Gardells bok som heter just OM GUD.
Ove Klinthäll
Foto:
Redan som folkskolebarn trodde jag, som de flesta andra, kan jag tro, på det som stod i Kristendomskunskap för folkskolan och den snälla lärarinnans uppreperi att Gud var god, att allt han gjort var gott och att han verkligen gjort det, dessutom på en vecka. Det där med kritisk granskning var inte ens bästa gren precis.
Numera, när jag i mogen ålder nått en anmärkningsvärd nivå av briljans och analysförmåga, har min bild skiftat. Jag har tyckt mej förstå, att det är något som inte stämmer, men vem har tålamod och entusiasm nog att läsa hela Bibeln för att ta reda på vad där verkligen står? Man tröttnar snabbt vid "X son till, X son till X, son till X" i en aldrig sinande mans-ström. Därför kommer man aldrig fram till väsentligheterna, och det är närmast ogörligt att bena ut de sammansatta gudsbilder som tydligen finns. Gud skapade människan, har man hört otaliga gånger, men jag skulle bli högst förvånad om det inte är människan som skapat Gud. Så som han ser ut.
Tack vare Gardell har jag nu fått en fyllig bild av den judisk/kristne guden. Han (Jonas) har läst en mängd litteratur i ämnet åt mej, och det ska han ha tack för. Det är inte lätt för en skeptiker att argumentera när han inte har ordentligt på föttera, som det numera heter. Nu har jag det, på föttera, alltså.
Inte ens gudsentusiasterna kan väl betvivla Gardells ärliga uppsåt eftersom han tror på den han kritiserar? Det senaste låter något till inkonsekvent, och han säjer t o m att han inte får ihop det, men så har han det tydligen.
Han skriver bl a detta: Först "bestämmer Gud att människan skall begå en synd. Sedan straffar han henne för synden." Gud är både lagsstiftare, uppviglare, anklagare, domare och bödel. Och Jonas tror ändå?!
Det gör mej obegripligt fundersam. Det leder till annat. Vem kan t ex förstå när biskop Lind säjer, att han efter den 11 september tror ännu mer på Gud? Ju värre desto bättre? Man måste nog va teolog för att få ihop det på detta viset.
I Danmark har det varit rabalder om en präst som sa, att han inte trodde på Gud. De fyrkantigt troende blev förstås galna, de tycks ha anlag för det. Då sa en klok teolog så här, fast på danska: "Gud finns inte, men han är en realitet för dom som erfar honom."
Det är faktiskt en hållning som jag tycker man kan godta. Folk måste få tro på vad dom vill, trots att det verkar tosigt för oss andra. Viss kritisk distans tycker jag ändå man bör rekommendera. Dessutom någon tolerans för oss som vill "veta".
Tala också om för mej vem som ska tala om för oss hur vi ska tro! I serien Ernie här i Folkblat räknades en gång upp 21 olika kristna "falanger", fler finns, men de får tron från samma Bibel med samma Gud/ar/.
Vad ska man tro om tron när de troende detroniserar varandra? I Indien och Israel o s v slår folk företrädesvis ihjäl varandra av den enkla anledningen att de har olika gudar. Enligt ekumeniken är det ändå samma Gud.
Vad ska man - ja, tro?
Nä, nu ska jag inte skriva mer om någon Gud. Men Leve Gardell!
Så jobbar vi med nyheter