Vad ska du bli när du blir stor?

Men vad ska du bli då? säger släktingarna i kör.
Jag skruvar lite på mig i soffan, för efter fyra och ett halvt års universitetsstudier har jag fortfarande inte någon examen. Och "yrkestitel" låter som science fiction.
- Jag ska ta en fil. mag. i kultur- och mediegestaltning, mumlar jag fram. Och obegripligheten sprider ut sig som en ocean mellan oss där i vardagsrummet. Så försöker jag förklara att fil. mag. inte har med mjölksyrebakterier att göra utan att det står för filosofie magister. Som i sin tur betyder något i stil med "etthundrasextio högskolepoäng där minst åttio är inom ett ämne; det vill säga att jag har skrivit en D-uppsats." Ungefär där brukar personen jag pratar med säga:
- Men det låter väl trevligt! Därefter faller ämnet ner i den djupaste sänkan på havsbotten tills nästa släktkalas.
För det hör ju till det där med att bli vuxen. Att kunna förklara med några få ord vad man gör. Helst ha en titel, som alla kan avkoda direkt. Klappat, klart och ner i lådan märkt "Sorterat".
- Jaha, vad sysslar du med då?
Känns frågan igen? Visst kan man ge sig sjutton på att varje ny människa man träffar ställer den frågan inom tjugo sekunder när man hamnat på tu man hand. Vi lever i ett samhälle där man hela tiden bedöms utefter sin sysselsättning, och det kan ju bli rätt tröttsamt i längden.
Särskilt när man börjar tänka på vad man inte gör. Någonstans inom mig finns fortfarande en liten tjej som vill växa upp och BLI något. Ridskolelärare, djurskötare på zoo, skådespelare, och författare var några av mina tidiga ambitioner. Men tiden sveper förbi och barndomsdrömmarna falnar ner till verklighetens gråa aska.

Jag har fått en biroll i en amatörfilm. Filmstjärna låter ju så glittrigt, glamoröst och spännande. En plats i solen i det vackra livet - La Dolce Vita. Det är det inte. Det är väntan, väntan och väntan. Kaffe, småsnack och tristess. Så tar man plats framför kameran, repar lite och levererar. Försöker slå om från uttråkad till jätteglad och sprudlande på fem röda. Så var den tagningen klar, sen ska det bytas vinkel så man kan ju ta lite mer kaffe medan filmteamet fixar i ordning.
Ett annat drömyrke som naggats rejält i kanten är veterinär. När jag var liten var det otänkbart att jag skulle göra något som inte innebar att umgås med håriga fyrfotingar i varierande storlekar. Men idag känns det ungefär lika otänkbart för mig som att gå på lina över Niagarafallet. Hjälpa stackars påkörda katter till sista vilan, skrapa tandsten på en rottweiler eller inseminera kossor? Nej tack!
Nu vet jag inte riktigt vad jag ska bli när jag blir stor. Men nästa gång tänker jag vägra att svara på frågan om vad jag gör. Och glatt replikera:
- Men du, VEM är du då?