God morgon kära Folkbladet läsare! Hade precis krånglat in mig i förarsätet på min mors lilla bil. Svetten rann i pannan och jag kunde inte vrida om startnyckeln. Då ringer det i min nya mobiltelefon ett nummer som verkar otäckt.
- Lars det här är din vårdcentral. Hur går det med din friskvårdsremiss du fick av doktorn i februari?
- Nja, sådär, harklar jag fram. Har haft ont i ryggen stel som gamle kungen.
- Jaha, hur mycket väger du och hur lång är du? kontrar den vänliga kvinnan med.
Svettpärlorna ökar och jag får lust att säga "objection!" som alla advokater säger i amerikanska filmer.
- Cirka 110 kg och 190 cm, viskar jag fram och är säker på svaret. Sköterskan tar fram sin miniräknare hör jag.
- Du är på gränsen mellan överviktig och fet visar ditt BMI.
Sen kommer den klassiska meningen "du bör börja motionera och ändra din kosthållning". Hjälp, så sant, men det har jag hört de sista trettio kilona och åren.
- Kan du tänka dig att börja med stavgång i grupp två gånger i veckan?
- Nej, absolut inte! Min cowboyimage är redan så sargad så jag vill inte synas i Oxelbergsparken med likasinnade, svarar jag.
- Vad sägs om vattengympa i grupp Lars?
- Nej, nej hatar badhus sedan skräcktiden 1968 på gamla badhuset och är knappt simkunnig. Den enda simmärket jag tog var Fisken i Ronneby 1969, som jag stolt satte på den gräsligt fula klubbjackan.
- Ja, då återstår bara ett ställe som jag kan skicka dig till. Gym.
- Tror inte det. Ser framför mig vältränade människor som svingar över sig plintar, fria programmet i romerska ringarna samt avslutande barrövningar.
- Så är det inte alls idag, säger telefonrösten, som nu börjar kännas uppgiven.
Till slut ger jag upp, likt sydstatsgeneralen Robert.E. Lee som kapitulerade vid Appamattox 1865 mot Grant och hans nordstatstrupper.
Snälla, kalla mig snarast till er dietist som kanske kan hjälpa mig att gå ner 10 kg till mars 2013. Igår kom kallelsen. Kommer att gå dit med positiv känsla. Men jag vill inte ha tipset om att äta fiberrikt bröd samt att ta en morot när hungern gör sig påmind. Vem vill äta en trist morot under vargtimmarna när man inte kan sova.
Min nya mobil är som en mindre TV med massor för mig obegripliga funktioner. Herregud vad jag har klantat till det med den på sistone. Ringt upp folk av misstag, glömt att stänga av så allt jag sagt hörts, helt plötsligt har kameran gått igång, sms jag skickat från den pluttriga tangentbordet ser ut ha skickats av en treåring som just lärts sig prata, när jag pratar handsfree är det så högt ljud att mina vänner undrar vad jag håller på med.
Kommer du ihåg när det bara fanns en jättetung, svart telefon i svenska hem. Alltid med jack i hallen så alla i omgivningen kunde tjuvlyssna.
16 32 27 svarade jag artigt där hemma på Abel Beckers gata 7. Finns det någon som svarar med sitt nummer numera? Känns i så fall lika coolt som min polare Hans Ström som än idag signalerar vid omkörning när han kör bil.
Bäst just nu enligt Lasse:
- Bob Dylan - Tempest , mycket bra platta med Dylan. 68 minuter som berör. Hyllar Carter Family och John Lennon bland annat. Soon after midnight plattans höjdpunkt för mig.
- Kix Brooks - New to this town. Första soloplattan med ena halvan av Brooks and Dunn. Tuff modern country. Perfekt natt och partyskiva rockigt och ballader. Moonshine Road och She knew I was a cowboy ärkanonlåtar.
- Johnny Cash - God bless Robert E. Lee. En av Cashs bästa okända, undervärderade låtar. Finns på albumet Johnny 99 från 1983.
- Den 31 oktober släpper Sony 63 !!! CD boxen Johnny Cash - The Complete Columbia Collection. Årets julklapp för många känns det som.
