Vad gäller mina låtar så har jag ett jävla självförtroende
STOCKHOLM (TT SPEKTRA)När Kajsa Grytt nu är aktuell med en ny skiva har det gått nio år sen senast.Det är inte Kajsas eget val - det är musikindustrins förutsättningar.- Det finns ingen tillit till vuxna tjejer, konstaterar den 42-åriga punk-ikonen, som ändå blivit en vinnare.
Kajsa Grytt fick recensenterna att jubla när hon nyligen släppte sin nya skiva, som var hennes första på nio år. FOTO: HENRIK MONTGOMERY/PRESSENS BILD
Foto:
Att upphetsningen varit så ohejdad får väl antas bestå i en kombination av att skivan faktiskt är riktigt bra (hennes allra bästa, enligt egen utsago) och att återkomsten i sig varit så hett och länge efterlängtad.
Naturligtvis är det framför allt ett förflutet i Tant Strul och som en av den svenska punkens portalfigurer hon tagit plats i människors medvetande. Det är helt okej för Kajsa som, utan att stanna upp och meditera på gamla meriter, hittar en linje i sitt musicerande från då till nu.
- På nio år har jag fått tid att försvinna helt och inte ägna mig åt att släppa ut saker som bara varit halvbra, vilket jag gjort tidigare. Det har blivit ett tomrum tills det varit dags för nåt som är jävligt bra. Och det som folk verkar komma ihåg nu är ju Tant Strul och punkidentiteten. Det är en bild som stämmer så mycket bättre överens med mig än det där storbolagsträsket, då allting blev så utslätat, säger hon.
Och åren gick...
Så långt allt väl, alltså. Men att det fick bli ett hela nio år långt gap i skivutgivningen var inget Kajsa hade planerat. När hon lämnade Emi 1995 så var det för att vara mamma. Och, ja, sen flöt åren iväg.
- Jag slutade ju aldrig att göra musik och det har egentligen aldrig bekymrat mig att jag inte gav ut plattor. Gör man musik, så gör man musik. Och det var ju ganska glest mellan skivorna tidigare också. Det kom inte som en chock, utan planade ut.
Copywriter, vårdare på behandlingshem för narkomaner och författare till både teaterpjäser och en barnbok är en del av vad hon sysselsatt sig med.
Det avgörande lyftet med musiken kom i samarbete med Bob Hunds producent Daniel Squaty, som visade sig vara rätt person att föra över Kajsas musik och idéer till cd-formatet.
Bara att skivan blivit verklighet är en seger i sig. Att den dessutom fått så översvallande god kritik av många recensenter gör lyckan total.
- Det är ju ingen hype och jag vet att det inte är en skiva som alla kommer gilla. Men tanken har aldrig varit att försöka fånga hela svenska folket, det har jag aldrig gjort, säger Kajsa.
Att hon likväl i allra högsta grad har något att bidra med till det svenska musiklivet torde dock kunna stå oemotsagt. Själv har hon i alla fall aldrig tvivlat.
- Vad gäller mina låtar, så har jag ett jävla självförtroende. Det är outgrundligt, jag vet inte vart de kommet ifrån. När jag börjad spela gitarr och skriva låtar så tyckte jag att det lät skitbra direkt. Och när folk tyckte att jag inte kunde sjunga så ställde jag mig upp med bara en elgitarr och sjöng ändå, för jag tyckte att de hade fel, säger hon.
Var musiken ska ta henne nu väntar Kajsa fortfarande på att få se. Det finns planer på turné, men under vilka former är inte klart.
Och hur skivan ska klara sig i försäljningen väntar också på ett svar.
När inget annat är klart, så vill Kajsa i alla fall ge ett halvt löfte om att det inte ska dröja nio år till nästa skiva.
- Nu ska vi köra på, lyder budskapet.
Tant Strul</b>
Skivor: "Tant Strul" (1982), "Amason" (1983), "Jag önskar dig" (1984), "Samling 82-85" (1988).
"Det var stenhårt. Vi gjorde våra turnéer och våra skivor och vi gjorde det på våra egna villkor. Vi var helt ofejkade, försökte inte härma någon och vara nåt annat än oss själva och det tycker jag är vackert att höra."
<b>Kajsa och Malena</b>
Skivor: "Historier från en väg" (1986), "Den andra världen" (1988)
"Under slutet med Tant Strul så längtade jag efter att få ta ned musiken, låta det vara naket och jobba mycket texterna och historierna. Den första skivan blev bra, men till den andra köpte vi en del dåliga förslag från skivbolaget, som till slut innebar att vi övergav våran grund, vår publik och faktiskt oss själva.
<b>Solo</b>
Skivor: "Kajsa Grytt" (1990), "Revolution" (1994), "Är vi på väg hem?" (2003)
"Jag hade redan övergivit min värld och befann mig i proffstänket. Jag ville spela ösig gitarr, men det blev skapad rock med inhyrda musiker. Allt tänktes fram och härmades. Nya skivan är en reaktion på de tidigare och nu tycker jag att det är den bästa jag gjort."