Vackra Anna

När en enad klubb av vita skivrecenserande män, varav de yngsta är en bit över trettio, unisont börjar romantisera och lyriskt tala om djupgående känslosvallningar och det bästa som hänt sedan Håkan Hellström, då vet man att det är dags att dra öronen åt sig. Personligen blir jag oftast negativt inställd när herrarna går loss på det här sättet. Förmodligen för att jag är så oerhört medveten om vad de hyllat för mindre lyckade artister förut.Och Anna Järvinens platta "Jag fick feeling" är väl sådär.Live däremot, där har den gamla Granada-tjejen större relevans. Mest för att hon är så…vanlig, men ändå inte. Hon kliver upp på Crescendos scen utan några större pretentioner, hälsar på publiken som om vi vore gamla vänner och skruvar lite på sig. Inte besvärat, utan snarare hemtamt.Hela hennes scenperson är fascinerande, som den vanliga kvinnan som fram emot kvällningen visar sig ha otroligt mycket artist och karisma i sig.Mellan låtarna är hon vem som helst, inte blyg men något reserverad. När hon sjunger har hon ett smått elektriskt kroppsspråk. Armarna flaxar stelt upp och ner som hos en viss Joakim Thåström, vars Imperiet-pärla "Höghus, låghus, dårhus" också tolkas på ett tillfredställande sätt. Att hon lever sig in i sina låtar är det inget tvivel om.Låtmaterialet är lågmält, bitvis ganska mörkt och med tydliga stråk av det svårmod som här i Sverige ofta används som en stereotyp för att beskriva Annas hemland Finland. Det är vackert, sångerskan har en röst som vilar på skör uppgivenhet och har ibland en nästan Lisa Ekdalsk frasering, men lite enformigt. Precis som på den där hyllade plattan som inte är så fantastisk.Då är det mer spänning i de låtar där Järvinens stabila kompband tillåts dundra på och dra upp tempot. Med taktfast drivande trummor och vinande gitarrsträngar i ryggen får Järvinen mer kraft. Sången hittar fram till hjärtat mycket smidigare än när hon tar omvägar via lugnare arrangemang.Det är främst i spelningens slutskede som hon och bandet tar i och efter extranumren lämnar hon sin publik med leenden på läpparna.De som inte låtit sig skrämmas av den omvända effekt vissa recensenters oproportionerliga hyllningar kan ha fick till syvende och sist uppleva en tämligen hemtrevlig konsertafton på Crescendo.

Information till våra läsare

Vackra Anna