Melissa Horn
Louis De Geer, Norrköping
Betyg: 3/5
Melissa Horn har välsignats med en ovanligt vacker röst. Även om hon kan låta Sophie Zelmani-bräcklig på skiva så har hennes röst tillräckligt mycket kontraster i sig live att den även bär på styrka.
Det blev den mest angenäma överraskningen när hon söndagen den 11 december framträdde med sin turnéavslutning på Louis De Geer i Norrköping. Den inspelade versionen av Melissa Horns röst tillsammans med de vemodiga texterna kan kännas lite livlös ibland.
Horn är en blandning av mognad och ungdom, ibland känns hon långt mer erfaren än sina 24 år och ibland skymtar det korta livet fram. Hon står där med sin enkla gestalt, enkla kläder, minimala scenshowen och fylls av känslor. Hennes röst och den vackra låten är en mysig upplevelse. Men det är just problemet, Melissa Horn har en låt. En enda vacker låt som hon varierar lite delvis med mer piano i den ena och mer gitarr i den andra. Nästan alla texter handlar om ungefär samma saker, förlust i kärlek. Ett ämne många känner igen sig i och det tröstar att höra någon sätta ord på känslorna.
Att lyssna på samma låt om och om igen på en livespelning och inte tröttna är en utmaning. Lyckligtvis spelar inte Horn mer än en och en halv timme och då har hon tänjt på gränserna för just det tålamodet.
Det behövs helt enkelt mer dynamik. Ibland under konserten kommer hon och publiken mer till liv, exempelvis under ?Mardrömmar?, ?Hur ska det gå?? och publikfavoriten ?Vår sista dans?. Publiken som består av många mycket äldre än hon själv är charmade och konserten slutar med stående ovationer.
Det optimala för Melissa Horn är att vara del av en spellista med blandad musik eller att hon börjar utveckla sig som låtskrivare. Jag hoppas kapitlet borgerliga kärleksbekymmer snart är över eftersom hon ändå har en otrolig röst och kan skriva låt(ar).
