I ett medelklassområde i London, i en bokstavlig återvändsgränd, bor ”Skunk” och hennes familj. Grannskapet består av Mr Oswald, som tar ut sin sorg efter den bortgångna frun i sjuklig aggression. Resultatet är att även hans döttrar utvecklats till rabiata galningar som verkar tävla i att slänga ur sig förolämpningar. Den tredje familjens liv kretsar kring Rick, en utvecklingsstörd ung man. Föräldrarna och modern i synnerhet har svårt att släppa honom. En vanlig vardag anklagar en av Oswald-döttrarna Rick för pedofili. Kedjereaktionen är i rullning.
”Broken” lever upp till sin titel, de flesta i filmen är sönder. I centrum står den stabila familjen Cunningham, det vill säga Skunks familj. Pappan spelas av Tim Roth som för en gångs skull får vara en genomgod människa på film. Medan allt runt Skunk krackelerar är fadern den ende som inte är sönder. Skunk försöker hitta mening och reson i vardagen men kedjereaktionen är som sagt i rullning och det går inte att göra så mycket.
Regissören Rufus Norris gör sin filmregidebut efter framgångsrik teaterkarriär. Delvis är det lite för många historier som klämts in i ”Broken”, exempelvis rinner bägaren över med introduktionen av hemhjälpens sköre partner Mike. Samtidigt är den berättad skickligt och det är enbart i efterhand som filmen känns fullpackad. Tillbakablickar och strukturen fungerar väldigt väl. ”Broken” är en sorgsam berättelse som håller sig ifrån socialrealismens absoluta mörker. På något sätt lyckas Norris behålla ett uns av hopp, gestaltat av Roth i rollen som fadern och Eloise Laurence som Skunk. Minimalistiskt skådespeleri över hela fältet lyfter filmen. De mänskliga porträtten gör att tittaren har förståelse för karaktärerna, även när de är hemska.
Den uppmärksamme tittaren märker kanske att berättelsen liknar ”Skuggor över södern” av Harper Lee. Romanförfattaren till ”Broken”, Daniel Clay, har sagt att han ville utforska Lees berättelse 80 år senare.