Det är egentligen ett mirakel att någon numera kan göra en originell film. En kulturart som funnits så länge och så frekvent. Regissörerna Foenkinos kanske inte haft den mest originella historien, kärlek mellan olika typer av människor, men de har ialla fall valt att berätta den på ett originellt sätt. Värme och ömhet är de drivkrafter som ?Nathalie? vilar på.
Titelkaraktären spelas av Audrey Tautou, en lycklig ung kvinna som har en underbar man och precis fått anställning på ett svenskt företag. En olycka tar ifrån henne mannen och hon gräver ner sig i jobbet. Det finns män i närheten som vill vara med henne men hon är inte intresserad. In kommer Markus, en svensk man som är hennes motpol, tafatt, annorlunda, naiv. Av oförklarliga skäl dras hon till honom och omgivningen verkar inte förstå. Med svensk synvinkel är det roligt att se porträttet av en svensk. Efter att i amerikansk film ha sett svenskar antingen som översexuella gränslösa personer eller snygga vikingar är det en befrielse att se en annan typ av svensk. Markus klär sig tråkigt, är tillbakadragen, går med ryggsäck. Kemin mellan François Damiens och Audrey Tautou flyter självklart. Som tittare håller man på dem och att de ska finna varandra.
"Nathalie" är en välskriven historia, vackert berättad, ömt regisserad och till största delen välspelad film. Den är charmig utan att vara överdrivet gullig som "Amélie" kunde vara ibland.
