När det blev känt att Tom Tykwer och syskonen Wachowski skulle filmatisera David Mitchells roman ?Cloud Atlas? undrade fansen hur det skulle gå att anta sig sådant omöjligt projekt.
Med facit i hand, sådär. Å ena sidan är ?Cloud Atlas? en ovanlig upplevelse som knappt går att förstå i cirka en timme, en filmens Habermas. Å andra sidan är den här episka filmen storartad, vacker och mystisk.
Sex historier som spänner över sekler vävs ihop genom att samma skådespelare återkommer i olika roller på bästa Peter Sellers-manér. Slavhandlaren Adam Ewing ligger sjuk på en båt under 1800-talet där han tror han botas av en läkare. Bisexuelle kompositören Robert Frobischer från 1930-talet skriver sitt livs epos ?Cloud Atlas Sextet?. Journalisten Luisa Rey kommer en het historia på spåren i Kalifornien på 1970-talet. 2012 och förläggaren Timothy Cavendish hamnar i trubbel direkt efter en succé. Klonen Somni 451 blir en essentiell del av en revolution vars frö sås år 2144. Och någon gång långt i framtiden träffar Zachry Meronym. Tyvärr stjälps filmen delvis av undermålig sminkarbete där det ibland cirkulerar fler näsproteser än på Madame Tussauds museum.
Det tar ett bra tag att komma in i filmen, och även då är kopplingarna lite av en besvikelse. Jaha, livet går runt i cirklar? Kärleken är evig och reser över tid och rum? Mänskligheten är överöst med brister? I boken ges berättelserna en tydligare koppling i form av att varje historia läses av någon i historien efter. I filmen är det inte själar som transporteras över tid och rum utan samma skådespelare. De är bättre och sämre i sina olika roller, men det är Tom Hanks som syns tydligast och påminner om sin storhet.
