Det är naturligtvis en väldigt billig poäng att göra kring ett band som heter The Kristet Utseende, släppt en skiva som heter "Sieg hallelujah", gödslar sina låtar med mer eller mindre rumsrena religiösa liknelser och kliver på scenen till samplingar av Livets Ord-pastorn Ulf Ekman talandes i tungor. Men jag slår till med den i alla fall.
The Kristet Utseendes konsert är som ett väckelsemöte för redan frälsta.
Lika mycket bananas som Livets Ord-medlemmarna gått till Ekmans (den definitiva symbolen för ett kristet utseende?) tungomålspredikan genom åren, lika galen är Norrköpingspubliken när gänget från Gnarp står på scen.
Från det att Pastor Jörgen Fahlberg vrålat "hallelujah" som start på konserten till det att lika kultförklarade som politiskt inkorrekta "Quinna" knyter ihop det hela en timme senare är allsången konstant.
Många i publiken viftar på klassiskt manér med toalettborstar (en symbol för bandet) i luften och energinivån är tokhög, så väl på scenen som på golvet nedanför. Det är humor, punk och den direkta antitesen till kristen moral när bögmunkar, holkar och erotiska äventyr i fjärran länder besjungs med stor entusiasm.
I nummer som "Club Raki", "Moffegreven", "Pang på pungen i Portugal" och "Kairos fjollor" (jag skulle kunna nämna i stort sett hela setlistan här) sjunger publiken minst lika mycket som frontmannen Fahlberg på scenen och skapar en entusiastisk stämning. Greppet att väva ihop introt från Slayers klassiker "Raining Blood" och signaturmelodin "Bärs som bärs" är dessutom väldigt uppskattat.
Alla har roligt till The Kristet Utseende och det är det hela orkesterns väsen på något sätt handlar om. Då kan man ha överseende med att ljudbilden är lite murrig och att det uppstår en lång och förvirrad paus när det plötsligt uppstår lite tekniska problem på scenen.
Det får vara en hur billig poäng det vill. The Kristet Utseende håller väckelsemöte för redan frälsta och det är synnerligen underhållande.